Borta bra men hemma bäst!

Borta bra men hemma bäst!

Så är jag tillbaka i mitt italienska liv igen. Hemma! Som alltid behövs det en psykologisk omställning innan allt blir som det ska.
Mitt besök i min hemstad Eskilstuna i samband med min utställning varade denna gång i 17 dagar. Ett i sig kort besök men tillräckligt långt för att ändra på en inkörd livsrytm.

Sverige är så lugnt, så stillsamt. Italien är så kaotiskt, så stressigt. Speciellt när man har fått ”vila” i 17 dagar. Det är som att vara tillbaka till jobbet igen efter en lång och behaglig semester. Giuliana åkte hem efter en vecka. Då hann hon inte bli uttråkad.

Vi bodde hos min syster i ett fantastiskt lugnt villaområde. Det verkade som det var folktomt både dag och natt eller också gick alla på tå. Inga gapande grannar, inga ilskna barnskrik, inga hundar som skällde, inga bilar, traktorer eller motorcyklar i full gas, inga jordfräsar. Bara en evig, utdragen tystnad. Så tyst att själen lade sig till ro.

Nu är jag hemma i FIANO Romano igen. Staden, som ligger ett par mil norr om Rom, har ca 16.000 invånare. Det har varit jordbruksbygd här till inte så länge sedan. Vi äger en del i ett fyrfamiljshus med vår egen trädgård. Runt omkring oss bor det ”bönder” med odlingsbara marker och de odlar allt man kan odla: grönsaker av alla slag, frukter och vindruvor, oliver och jag vet inte vad. Och de har verklig passion för sina odlingar. Dessutom går tuppar och höns, får och fä, kattor och hundar fria och är som herrar på täppan. Hundarna är dessutom aldrig ombedda att hålla tyst och de älskar att skälla, både dag som natt. Här finns allt det som jag inte fann i Sverige: gapande grannar, skräniga barn, bilar i alla dimensioner som låter sig höras med hjälp av inbillade ferrariförare, motorcross cyklar och vanliga motorcyklar som surrande supergetingar, traktorer, jordfräsar och mer därtill. Jag förstår varför italienarna talar så högt. Det måste de göra för att höras. Här gör man allt för att ta kål på tystnaden. Tystnaden är tydligen ett tomt hål som måste fyllas. När jag försöker förklara dessa ”jordnära” skillnader mellan svensk och Italiensk kultur för mina italienska grannar/vänner förstår de inte vad jag talar om. Vad då kaotiskt? Sånt är livet. Lev och njut! Det är iallafall ingen risk att bli uttråkad.

Som sagt, nu är jag hemma igen. Borta bra men ( ändock) hemma bäst!