En romersk kejsare från Rieti

Amfiteatern Colosseum i Rom är favoriten av alla statliga monument som Italien kan erbjuda mänskligheten. Den välkomnade 7 miljoner besökare under år 2017. Ett medeltal på över 19. 000 besökare per dag under årets 365 dagar. Monumentet, som är gammalt, slitet och tilltufsat, har 1.938 år på nacken, men är populärare än någonsin. Utanför springer falska, romerska legionärer omkring i påhittade munderingar, och hoppas på att bli fotograferade av all världens turister, i förhoppning att kunna tjäna en slant till brödfödan.

Denna enorma amfiteater, från år 80 e Kr., kunde ge plats åt 50.000 – 75.000 åskådare och utrymmas på 15 minuter. Vilken stadion klarar detta idag? Ett fantastiskt verk av de antika romerska ”ingenjörerna”.

Bygget påbörjades år 72, och arbetet, som avslutades 8 år senare, utfördes utan hjälp av våra moderna hjälpmedel – lyftkranar, borrmaskiner, traktorer eller, också för den delen, utan fackföreningar.

Mycket var ännu inte uppfunnet, och nästan allt var tillåtet. Mänsklig arbetskraft fanns det gått om, men även slavarna var dyra att köpa. Visserligen bestod de mestadels av besegrade krigsfångar, men krig kostade. Arméerna slukade enorma summor så det gällde att erövra allt som var möjligt – män, kvinnor och barn, vilda och tama djur, egyptiska obelisker, guld och silver, värdeföremål, utrustning och material av alla de slag.

Colloseum förverkligades av Kejsare Flavio Vespasiano, en Sabiner som föddes år 9 i Vicus Phalacrinae, dagens Cittareale, i provinsen Rieti. Han var en mycket erfaren och skicklig krigsherre som hade många blodiga segrar på sin meritlista. Bl.a lyckades han slå ner det judiska upproret i Judeen, år 66-68.
Vespasiano visade sig vara både snål och sparsam och fick till slut god ordning på den romerska statskassan, som var i mycket dåligt skick när han tog över makten. Han lär ska ha varit ett snille på att uppfinna nya typer av beskattningar för att dra in pengar till den tomma statskassan.

Det berättas bl.a att han lät bygga och beskatta pissoarer och den eftertraktade urinen, som man tog tillvara på. Urinen användes nämligen till klädtvätt i tvätterierna, dåtidens kemtvättar. Pissoarerna kallades därefter för ”vespasiani”.
Vespasianos son Tito, som sedan blev Roms kejsare efter faderns naturliga död år 79, gillade inte beskattningen av pissoarerna, han tyckte det var opassande. Fadern ska då ha satt ett mynt under sonens näsa och frågat om lukten störde honom. Tito svarade då ”nej, mynt doftar inte”. Fadern tillade då ”och ändå kommer det från urinet”.

Man kan fortfarande finna en variant av de antika pissoarerna i bruk i Italien, men idag är det ingen särskilt lukrativ affär. Men många anser, att den är den mest hygieniska av alla toasystem, för allt görs på stående fot.

Appropå italienska toaletter så finner man ofta en bidet, eller bidè, i dagens toa och badrum, vilket är något av standard i de italienska badrummen. Bidèn har sitt ursprung i Frankrike under 1600-1700 talet och fick sedan stor framgång i Italien. 97% av de italienska badrummen har en bidè på plats. Mycket bekvämt, hygieniskt och miljövänligt, för det spar på papper. Jag kan intyga att när man vant sig med en bidet är det svårt att klara sig utan.


Blickar man tillbaka till de antika romarnas toaletter, finner man ett snarlikt användande. Deras allmänna toaletter bestod av långa sittbänkar med flera hål, för att ge plats åt ett antal nödiga samtidigt. Papper var ännu inte uppfunnet, utan istället fanns det en öppen kanal i golvet, med rinnande vatten. Varje besökare fick en svamp att tvätta stjärten med efter fullgjort ärende. Svamparna, som var naturliga, slängdes efter användning.
Det var en slags ”kooperativ bidet”. Praktiskt och hygieniskt på romerskt manér.

Den store kejsaren Flavio Vespasiano, som alltså föddes och levde stor del av sitt liv i vad som i dag är provinsen Rieti, blev alltså inte bara känd och ihågkommen för sina heroiska krigsinsatser och grundare av världens mest berömda amfiteater, utan skulle också gå till historien som pissoarens uppfinnare och beskattare. Men det lär ska ha gjort Rom både rikare, renare och mindre urindoftande.

To visite the link of the musei Capitolini of Rome, click here:  http://www.museicapitolini.org/es

Lascia un commento

Il tuo indirizzo email non sarà pubblicato. I campi obbligatori sono contrassegnati *