Roland Ekström

• Förra veckan befann sig Italien i schlageryra. Det kan jämföras med influensan som återkommer varje år, föraviserad av massmedia och experter.

I Sverige kallas en liknande influensa ”Melodifestivalen”, i Italien heter den ”San Remofestivalen”, Italienska televisionen RAI’s årliga storsatsning, från Aristonteatern i San Remo.

Festivalen inleddes tisdagskvällen 6/2 med en avslutande final lördagskvällen 10/2. Under dessa 4  kvällar var det meningslöst att zappa till andra kanaler, för inget seriöst försök gjordes för att konkurrera med festivalen. Och det kan man förstå av tittarsiffrorna.
Första kvällen sågs programmet av 11 miljoner 600.000 tittare. Mer är hela Sveriges befolkning! Samtliga kvällar fick höga tittarsiffror och avslutades med absoluta rekordet på 12 miljoner 125 000 tittare! Det bevisar festivalens popularitet.
Så antingen såg man festivalen eller inget alls. Jag brukade välja det senaste tillsammans med en bra bok, men inte alltid, för då skulle jag inte ha kunnat skriva denna  artikel.

San Remo festivalen uppstod 1951 på initiativ av San Remo Komun, med syfte att slå ett slag för turismen. Den började i liten skala och har sakta men säkert utvecklats i flera olika tappningar under åren. Det kan tilläggas att denna festival är upphovet till melodifestivalerna runt om i Europa, som föddes 1956 genom Eurovision Song contest. Ännu en typ av  ”made in ITALY” produkt bland många andra.
San Remo festivalens absolut största succé någonsin var sången”Nel blu dipinto di blu”, mer känd som ”Volare”, med Domenico Modugno, år 1958.

Italien är och förblir ett mycket konservativt land och det gäller även festivalen. Tre programledare, varav en kvinna, männen i smoking och damen i urringade, långa klänningar, vilka hon byter ett antal gånger under kvällarnas lopp. Samtliga kläder var designade av Italiens förnämsta ”modemoguler”. Made in Italy!

Så har man en gång för alla bestämt att entréerna, speciellt vad gäller programledarna, ska ske via en lång, bred trappa, utan ledstänger, och som alltid är det varje år ett vågspel, ska damerna klara sig helskinnade ner till scenen, i extremt högklackade skor, som naturligtvis är lika viktiga som scendekoren. Kamerorna, liksom publiken, följer med spänning uppvisningen. Kommer det att ske utan missöde, måntro?

I år hade man valt 3 personligheter från musik och teatervärlden att presentera programmet: Claudio Baglioni, en mycket populär sångare-kompositör, Pierfrancesco Favino, skådespelare, och så drottningen i trion, den sprudlande glada och vackra Michele Hunziker, modell, programledare, skådespelerska och sångerska, dessutom Eros Ramazzottis f d hustru, född i Schweiz men bosatt i Italien.

Utöver de 20 tävlande artisterna framträdde också flera gästartister, valda ur Italiens artistgrädda, fördelade under de fyra kvällarna: Laura Pausini, Giorgia, Il volo, Gianna Nannini, Fiorello mfl., samt de utländska artisterna Sting med rappern Shaggy och James Taylor, som tillförde festivalen en internationell touch.

Och vad vore inte San Remo festivalen utan demonstranter, de flesta håller till utanför teatern, men ibland slinker någon missnöjd medborgare in bland publiken, i försök att intaga scenen för att göra den missnöjdes röst hörd. Så även under invigningskvällen.

Varje år försöker festivalledningen att väva in aktuella, kulturella budskap i det annars så fjäderlätta programmet, så även i år, framfört av skådespelaren Favino, om det aktuella ämnet ”immigration och utförandeskap”, speciellt nu inför valtider. Men visst, man kan tycka det är fel forum för delikata, sociala budskap i detta superkommersiella,  glamourösa program, men å andra sidan når man (förhoppningsvis) många av tittarna.

Och som alltid försöker någon politiker vinna fördel av att synas i den populära festivalens teaterljus. Det är ju valtider.

Italien stod under flera år utanför European Song contest, men sedan några få år tillbaka deltager vinnaren av San Remo festivalen att representera Italiens färger i Europa.
De senaste fyra årens vinnare av San Remofestivalen var: 2015, de tre unga tenorerna Il Volo, 2016 gruppen Stadio och 2017 Francesco Gabbani med sången Occidentali Karma, som, med hjälp av en utklädd apa, hamnade på en sjätteplats i European Song contest.

Vinnare år 2018 var duon Ermal Meta och Fabrizio Moro med sången ”Non mi avete fatto niente”. De två sångarna uteslöts först efter premiärkvällen, anklagade för plagiat, men återupprättades och blev snart insatts i tävlingen igen och vann.

Nu har några dagar gått efter att strålkastarna har slocknat och dessa dagar ägnar massmedia åt att diskutera och analysera tävlingen. Man kan tycka vad man vill om festivalens vara eller icke vara men så länge populariteten håller i sig och tittarsiffrorna ligger runt 10 miljoner per kväll, med en topp på över 12 miljoner, finns det nog inga goda skäl till att ändra på programmets upplägg eller dess vara eller icke vara överhuvud taget. Man talar redan om påtänkta programledare för år 2019. För det är de som tillslut får programmet att bli en succé, om de är bra, vill säga. Årets trio fick högsta betyg.