Förutom de etablerade partierna har flera nya rörelser presenterat sig för första gången, som T ex: Rörelsen världens mammor, Fritt flyg till Italien, Tillsammans Italien Europa, Rörelsen goda manér etc. Namnen säger allt så det mankas verkligen inte fantasi.
Det finns alltså inte mycket att välja på, och därför saknas entusiasm och intresse hos den italienska väljarkåren.
Väljarnas intressen, enligt opinionsundersökningarna, som aldrig har varit så opålitliga som nu, är koncentrerade på de etablerade partiernas ledare, medan övriga partier – rörelser har svårt att göra sig hörda och att synas.
Partiledarna, som det massmediala intresset fokuserar sig på är Berlusconi, Salvini och Melloni för Centerhöger blocket, Renzi för centervänster blocket samt Di Maio för Movimento 5 stelle. Komikern Grillo har beslutat att dra sig tillbaka och har överlämnat rollen till ” ungtupparna”.
Gränsen för en plats i parlamentet eller senaten är för enskilt parti 3% medan för partikoalitioner går gränsen vid 10%, varav minst ett parti i koalitionen måste nå 3% gränsen.
Man röstar om 232 stolar i parlamentet och 116 i senaten. För att rösta måste man ha fyllt 18 år för parlamentet och 25 år för senaten.
Senaste åren har man kunnat välja mellan tvåblocks politik, höger och vänster, medan årets val är fördelat på tre block sedan rörelsen 5 stjärnor tog plats på den politiska scenen och vägrar att samarbeta med de övriga partierna.
Vid en opinionsundersökning 4/2 2018 framkom följande resultat:
Centerhöger koalitionen ( Forza Italia 16%, Lega 14,3% och Fratelli d’Italia 4,6% mfl.) 37,5%;
Centervänster koalitionen ( PD 23%, Insieme, Civica Popolare, +Europa) 27,9%;
Movimento 5 stelle. 27,2%.
Med detta är alltså Movimeto 5 stelle Italiens största “parti”.
Silvio Berlusconi får inte kandidera till premiärministerposten om högerblocket vinner, p g a sina problem med rättvisan. Matteo Salvini, Legapartiets unge partiledare, har utsett sig själv som god representant för att styra en högerregering, men Silvio bromsar och vill att Forza Italia, alltså han själv, ska välja lämplig kandidat.
Efter händelsen i Macerata nyligen, då en aspirant från extrema högern sköt och skadade 6 unga invandrare, har immigrationsfrågan åter blossat upp som debattämne. Både Silvio och Salvini proklamerar för färre immigranter och fler massutvisningar. Som Salvini uttrycker det : ” hellre betala flyg för utvisade än hotell för immigranter”.
Politiska experter förutspår en paralyserad valutgång och därmed ett dött lopp. Det kommer inte att gynna de reformer som landet behöver för att få maskineriet att fungera, och med det, landets ekonomi.
Alan Friedman, en amerikansk journalist och ekonomisk expert, verksam sedan många år i Italien, skriver i sin nyutgivna bok att Italien har behov av reformer, men det verkar vara stört omöjligt att reformera detta land. Om de rätta reformerna kunde genomföras skulle Italien bli en stormakt. Tittar man på dagens situation så tillhör Italien de största, industriella nationerna i Europa, trots dessa stora brister på reformer. Vad skulle inte uppnås om detta rättades till. Men det är en högtflygande tanke.
Kulturministern Franceschini uttalade sig nyligen om hur det systematiskt sätts käppar i reformhjulen. Kulturen har haft ett fantastiskt uppsving, med rekordet 50 miljoner besökare till statliga monument och museer under 2017. Ett av skälen är att han ersatte mindre framgångsrika direktioner med utländska chefer. Nu har det lagts fram veto mot detta, för det är icke konstitutionellt. Det finns alltid någon som kontinuerligt vill dra klockan bakåt.
Jag lider med italienarna som inte har bättre valmöjligheter att påverka landets politik. Därför fortsätter den gamla regeln att gälla: glöm staten och försök att stå på egna ben. Du har inget annat val.
Vill du läsa fler av mina blogartiklar, klicka här
