” Be yourself, everyone else is already taken” -Oscar Wilde
Emil är del av en familj bestående av 4 personer: mamma, pappa, en äldre bror och han själv. Han är en mycket känslig grabb med stort intresse för musik och natur. Hans bästa vänner är sköldpaddan Ruga och snigeln Shell till vilka han hyser stor affinitet. Deras skyddande skal, i vilka de drar sig undan när det blir hett om öronen, tilltalar honom starkt. Kanske för att han, undermedvetet, tycker sig behöva ett skal att dra sig undan i, när verkligheten blir för konkret.
Han avviker på så sätt helt från de övriga i familjen, vilka är mycket jordnära och håller ”verkligheten” som ledstjärna.
Hans dröm är att antingen bli musiker eller fågelskådare. Bongo trumman är hans favoritinstrument med vilken han kan spela i timmar, till övriga familjens förtret.
Allt var bra så länge han var barn, men när han växt upp började han gå familjen på nerverna. Då fylldes dagarna av familjemedlemmarnas synpunkter:
-Men nu är du ju 18 år!
-Du är stor nu, Emil! Sluta leka som ett barn!
-Jamen…
-Inga men, du är vuxen nu, stor grabb. OK?
-???
-Du måste skaffa dig ett jobb som alla andra.
-Vi förväntar oss att du tar ansvar nu.
-Men musiken…
-Musik kan du inte leva på. Det är en hobby.
-Men jag gillar att spela bongos…
-Sluta larva dig ! Bongos är till för barn. Här tar vi livet på allvar!
-Emil, livet är ingen dans på rosor. Du kan inte leka hela livet!
-Men jag trodde livet var en lek…
-Glöm det! Livet är blodigt allvar!
-Du måste bli karl för din hatt! Ta ansvar!
-Gör som vi, utbilda dig till ett välbetalt yrke.
Det är pengarna som styr. Du måste ha ett välbetalt jobb!
-Hur ska du annars kunna köpa allt du kommer att behöva?
Jag behöver ingenting speciellt…
-Skitsnack! Du lever i ett modernt samhälle och där behöver vi alla pengar!
-Pengar är allt. Utan dem är du inget!!
-???
-Nu är du ung, men när du blir gammal behöver du pension.
-Tänk om du bli sjuk!
-Bilda familj, det kostar!
-Du måste ta ansvar för ditt liv!!
-Vi och samhället förväntar oss detta av dig!
-Har du fattat?
-…
Med tiden blir argumenten så “överväldigande” att Emil ger upp sina drömmar, övertygad om att familjen kanske har rätt iallafall, så han rättar sig motvilligt i ledet.
Emil utbildar sig till ekonom och lyckas få en trygg och säker anställning på en stor och stabil industri, bildar familj, köper radhus i en förort, bil och en liten båt, årskort på gym för hela familjen, reser med familjen på utlandssemester årligen, pensionssparar för en trygg ålderdom etc. etc. Naturligtvis allt på kredit och alla hans egendomar ägs nu av banken.
Emil blir en pålitlig samhällsmedborgare och betalar troget den skatt som åläggs honom.
Men inom honom gnager en oroskänsla som aldrig ville ge med sig. En känsla av otillfredsställelse, att något genuint inom honom har blivit åtsidosatt, undanskuffat mot hans vilja. Han har plötsligt allt men ändå intet. Då och då överväldigas han av depressioner, frustrationer, utan någon synlig anledning.
Ruga och Shell, hans livssträngar till naturen, har han släppt vind för våg och de har försvunnit helt ur hans liv. Hans älskade bongotrummor har hamnat i en skrubb någonstans, där de efter kort tid upphörde att existera. Hans drömmar har ödmjukt förpassats i en fantasins kammare, där de saknar betydelse, väl låst med en nyckel som sedan slängts bort.
På ålderns dagar funderar Emil ibland på vad som hade hänt med hans liv om han INTE lyssnat på alla dessa råd, att välja det säkra före det osäkra, om han istället hade följt sina egna drömmar?
Frågan finns där som en luftbubbla runt hans huvud men svaret uteblir.
Copyright 2018. Akvarell “Åsikter”: Roland Ekström
