Roland Ekström

”Just living is not enough…one must have sunshine, freedom and a little flower”.              – H.C. Andersen

Söndag förmiddag kl. 10,00, som vanligt träffas vännerna i parken där de har sin bänk. En viktig stund i gemenskap.

De känner varandra sedan länge, deras vanor innebär säkerhet. De vet precis vad som kommer att hända, en ritual.

Tidningsnotiserna, som någon läser högt, måste diskuteras.
Visserligen är de alltid oense om innehållet, men det är ju det som ökar  intresset. Var och en får på så sätt utveckla sin synpunkt, tills notisen är uttömd och glömd, och deras åsikter har fört dem in på helt andra spår, som ett verbalt spindelnät.

De älskar motsägelser. Ibland hettar det till, vänner emellan, aldrig allvarligt. Vad vore en diskussion utan motsägelse? Ett dött lopp! Dessutom sätter det fantasin i arbete. Men visst, ofta blir det bara upprepningar. Det är inte så lätt att ändra på sig, förnya sig i denna ålder och de känner varandra alltför väl sedan många år. Var och en är en given identitet, tålmodigt uthuggen, som ur ett marmorblock, under åren.

Någon drar en historia, de andra lyssnar och flinar igenkännande mot varandra- samma gamla historia, men vad gör det. Det är inte så lätt att vara rolig, men syftet är gott- att vilja få de andra att skratta. Ett ärligt vänskapsmål.
”Ett gott skratt förlänger livet” som de så gärna upprepar för varandra, utan att lägga stor vikt vid vad de säger, gamla som de redan är.

Strax kommer kortleken fram. Kortspel fungerar alldeles utmärkt till utbyte av synpunkter. Det flyter liksom ihop, ett öga på korten medan orden flödar ur rappa käftar, avbrutet av igenkännande skratt när någon tappat tråden. Kortspel fungerar också bra om de inte har något att säga. Då lägger det sig en, nästintill, filosofisk stämning över gemenskapen. En andlig återhämtning.

Tidigare var de fler, men med tiden har åldern krävt sin tribut. Saknaden känner de alla, men ingen för det på tal. Vid hög ålder smeker man dagligen gravens mull, bäst att göra sig vän med dess doft.
En sådan vetskap inger trots allt något av en trygghet.

Nästa söndag kl. 10,00, samma park, samma gäng. Ingen saknas, tack och lov. En dagstidning och en tummärkt kortlek. Symboliska föremål som binder samman vännerna till en intim gemenskap, en sluten cirkel, en ritual, där endast de närvarande känner till de oskrivna reglerna.

copyright 2018 akvareller: Roland Ekstrom