Roland Ekström

” If you don’t turn your life into a story, you just become a part of someone else’s story”  – T. Pratchett

Tänk vad mycket nytt man får lära sig i det långa livet. Ofta lär man sig först när ett misstag begåtts. Men det är nog att föredra att våga göra misstag hellre än att vara passiv och inte lära sig något alls av livets mysterier.

Att vara invandrare består inte bara av handlingen att flytta sin kropp från ett land till ett annat. Man måste faktiskt också ha huvudet med sig. Det låter självklart men det visar sig i många fall att en stor del av en invandrares 100 miljarder hjärnceller egentligen inte har varit överens om flytten och därför fortfarande befinner sig vid utgångspunkten, d v s  kvar i det älskade fosterlandet, med alla sina inkörda och bekväma  vanor och traditioner.

Sker flytten för en nordbo till ett sydligare land, med sol och värme, finner sig kroppen snabbt till rätta medan hjärnan fortsätter att vara bara delvis närvarande.

Som invandrare kan man inte begära att ens personliga värderingar ska fortsätta gälla i en helt ny, kulturell miljö. Hur man än kämpar emot så finner man tillslut att man är i minoritet och det kanske finns behov av att anpassa sig. Innerst inne glöder det egna förnuftet, som enligt egots åsikt naturligtvis är det enda vettiga, men i en demokrati gäller majoritetens röst. Detta gäller även i utlandet!

I Italien lärde jag mig snabbt följande fras, vilken titt som tätt haglade i luften vid många, olika tillfällen: ” Penso Io”! Kort och precist men med stor innebörd betyder det: ” Det fixar jag” vilket också kan översättas med: ” Det problemet löser jag, oroa dig inte” eller ” Det tar jag ansvar för, bry dig inte”. Fantastisk! Är italienarna så  ansvarsfulla och tillmötesgående, tänkte jag då. Alla vill tydligen mitt bästa! 

Jag lärde mig snart hur det kan fungera vid t ex ett barbesök. När jag ska betala mitt kaffe säger kanske någon            ” penso Io” och trots mina protester betalar någon för oss båda. Då vet jag att nästa gång är det min tur. Enkelt som attan!

Men med tiden upptäckte jag att tanken kan vara god medan handling ibland var något annat, det vill säga att det som personen skulle ha gjort har inte gjorts, vilket innebär en försening eller försämring av en situation vilken man själv nu får hantera som en nödsituation.

Eller också att tanken kan vara uträknande för att sedan kräva något i gentjänst. ”Om jag gör dig en tjänst KRÄVER jag att när jag behöver något så ska du acceptera och ställa upp”. På  italienskt manér sägs det inte så klart och tydligt men man vet att denna regel gäller. 

Exakt samma mentalitet ligger bakom maffians krav på “trohet”. De hjälper en person  i en nödsituation och sedan kräver de gentjänster. Framförallt visar det sig i södra Italien där maffian är som starkast. Där lever dessa trohetspakter ett eget liv och ingen kan eller vågar bryta detta sociala mönster. Och det används samma utvärdering av tjänster som systemet med ockerräntor vid lån. Man tiger och ”betalar” vad som krävs och kan inte bryta sig loss.

Traditionella, oskrivna ”lagar” är ibland svåra att acceptera och förstå. Vad jag nämnt här är kanske det mest komplexfyllda, men jag är övertygad om att även invandrare i Sverige stöter på oskrivna lagar som  kanske är ett hinder, förutom språket, för en lyckad integration. 

Efter 35 år som invandrare i Italien fortsätter mina hjärnceller envist att uppföra sig svenskt. Visst, jag bjuder gärna på kaffe eller på en bilskjuts när tillfälle finns, för övrigt betalar jag helst för andras tjänster, även om jag ibland får stå ut med ett och annat överpris, kanske just p g a att jag är utlänning.

”Wisdom comes from experience. Experience is often a result of lack of wisdom” – T. Pratchett

Copyright 2018: acrylic, watercolor and ink. Roland Ekström

Klicka på denna länk om du vill läsa berättelsen om min upplevelse av jordbävningen i Amatrice 2016:

http://www.rolandekstrom.com/html/?page_id=3048&preview=true