”The difference between something good and something great is attention to detail” Charles R. Swindoll
Rom – Sicilien med bil.
Att ta sig fram med bil utmed den Kalabriska kusten kräver tid och tålamod. Hastighetsbegränsningarna bekläder hela kustvägen. Trafikljusen likaså.
Utsikten är i sig värt det men till slut tar förnuftet över och vi söker oss upp på autostradan A2 igen för ca 8 mil snabb, behaglig färd. A2 är ju trots allt gratis och överraskande nog otrafikerad.
Med detta upptäcker vi även Kalabriens sköna natur i inlandet. En tät, varierande grönska fyller det kuperade landskapet med välkomponerade odlingar på bergssluttningarna och i dalarna. Detta kommer vi att få se mer av på tillbakavägen.
Vårt mål är Capo Vaticano, strax söder om den berömda turistorten Tropea.
Vi lämnar återigen A2 för att söka oss ned mot kusten. Tanken är att först stanna till i Tropea för att sedan fortsätta till vårt övernattningsställe vid Capo Vaticano. När vi väl anländer till Tropea och ser den skönhet staden bjuder på, bestämmer vi oss för att först ta oss till hotellet för inkvartering. Sedan får vi resten av eftermiddagen till att i lugn och ro njuta av Tropea.
Ytterligare 8 km söderut finner vi med viss svårighet vårt boende: Agriturismo Sea View, ett s k ”jordbrukshotell”, något som är mycket populärt i Italien. De har även en rymlig restaurang, vilken tycks vara omtyckt trots att det ligger något avskiljt på landet. Det är gott om mätta och belåtna människor i och utanför restaurangen när vi kommer fram. Vi blir snart medvetna om att några familjer firar sina söner eller döttrars konfirmation just idag, med goda, väl tilltagna luncher.
Bakom parkeringen lyser de röda vallmoblommorna i skarp kontrast mot det intensivt gröna gräset i vilket några getter tillfredställer aptiten, kanske påverkade av restaurangens suggestiva aromer. Bakom detta spektakulära panorama skönjer vi medelhavet och några oskyldiga moln på avstånd över havets stinna vattenyta.
Frukosten var så rik i morse innan vi lämnade Diamante att vi inte påverkas nämnvärt av de goda dofterna från restaurangköket. Men det bådar gott för kvällens middag. Efter en snabb inkvartering återvänder vi alltså till Tropea.
Som många av Italiens kuststäder är staden delad i ett övre centrum, på bergets krön, 60 m ö h, och de nedre kustkvarteren med bländande sandstränder.
Tropea, ca 6.000 invånare, är känt för dessa inbjudande stränder samt för den goda, röda löken. Det är alltså turism, jordbruk och fiske som är de viktigaste näringsgrenarna för orten.
Vi lockas först av havet och söker oss direkt till stadens stränder. Där finner vi en intressant sandstensklippa med den vackra S. Maria kyrkan på dess högsta punkt. Terassen framför kyrkan erbjuder en sagolik utsikt. Att beundra stränderna ovanifrån ger oss en klar insikt om hur den vita sanden reflekterar det starka solljuset, vilket i sin tur fördjupar vattnets och himlens mångfald av färger. Utspritt i den vita sanden, väl fördelat, ligger dagens soldyrkare.
Från det nedre Tropea leder nu trappor upp till stadens centrum. Det är brant så vi tar oss sakteligen upp i etapper. Däremellan slår vi oss ner på trappans låga mur för att beundra utsikten. Oslagbart!
Som belöning för den atletiska insatsen berikar vi oss med glass och öl på en trivsam uteservering, med utsikt över en av stadens torg fylld med internationella fotgängare av alla världens nationaliteter. Problemet med arbetskraft i barerna verkar man ha löst med arbetsvilliga unga, afrikanska invandrare.
Vädret är med oss. Vår trädgård i FIANO får enligt uppgifter mottaga rikligt med regn dessa dagar medan vi njuter av mestadels sol och ca 25 grader varmt. Ett skönt majväder.
Kvällen avslutas på hotellets restaurang med fisk till både förrätt och varmrätt. Vi fick det besannat att det bjuds på god, vällagad mat även om jag inte är speciellt förtjust i fisk. Men vad kan jag begära när vi semestrar utmed medelhavskusten. Köttet tillhör ju inlandet medan fisken är havets guld. Tillfredsställelsen ligger trots allt även i det lokala, vita vinet. Obligatoriskt till fisk enligt viss expertis.
Nattsömnen var god och efter en snabb och lättsam cappuccinofrukost sitter vi snart i bilen, ivriga att komma iväg.
För att ta oss vidare utan att förlora för mycket tid söker vi oss återigen till autostradan. Vi ha ca 10 mils resa framför oss till Villa S. Giovanni och färjan över sundet till Messina, Sicilien. Vi närmar oss alltså målet.
Fortsättning av resan följer i nästa artikel.
“The secret of living a life of excellence is merely a matter of thinking thoughts of excellence. Really, it’s a matter of programming our minds with the kind of information that will set us free” -Charles R. Swindoll
