”Believe that life is worth living and your belief will help create the fact” -William James
Morgonsolen lockar oss upp ur sängen och ”släpar” oss till hotellets frukostbuffé som otåligt väntar på att bli uppskattad. Det italienska kaffet ger oss det uppvaknande vi behöver för att inleda denna nya, innehållsrika dag.
Även idag njuter vi av utsikten över det oändliga havet nedanför hotellets klippor. En viss aktivitet av militärfartyg och helikoptrar utmed kustremsan tyder på att det fortfarande kan inträffa att båtar med immigranter dyker upp. Det handlar i första hand om att rädda människoliv. Det är svårt att tänka sig att så många människor fortsätter dessa riskfyllda försök, att med små, opålitliga båtar utmana detta oberäkneliga hav i hopp om ett bättre liv i ett Europa som inte önskar dem välkomna.
I dag är vårt mål Siracusa, cirka 40 kilometer söder om Brucoli där vi har vårt hotell. Under den korta resan stannar vi av nyfikenhet till i hamnstaden Augusta, varifrån de militära båtarna vi såg under morgonen utgick ifrån. Förmiddagens marknad pågår för fullt men förövrigt sover staden. Vi åker vidare mot vårt planerade mål.
Vi ser ett landskap som bekräftar Siracusas framträdande roll för produktion av citroner, men också nypotatis och olivolja. Naturligtvis även vin, bland annat det berömda Nero d’Avola vinet.
Siracusa har 121.000 invånare och är Santa Lucias födelsestad. Detta berömda helgon genomgick martyrdöden för sin religiösa övertygelse den 13 december år 304, endast 20 år gammal.
Staden tillhör UNESCOS världsarv sedan 2005.
Vi befinner oss på den sydöstra sidan av Sicilien där kusten består av klippor, bukter, små öar och halvöar. För oss är det ett kärt återseende efter många år. Det var just därför vi valde denna del av Sicilien. När ett visst antal år har passerat finns ofta en längtan tillbaka till något som har betytt något speciellt.
Giulianas uppgift att då, för över tio år sedan, som tillfälligt förordnad borgmästare viga två vänner lockar oss tillbaka för att få bekräfta våra minnen. När vi står framför stadshusets monumentala byggnad infinner sig en känsla av återupplevande hos både Giuliana och mig. Palatset ”Vermexio” visar sig vara som vi minns det, omgivningen lika så. En stor skillnad är att då var det i augusti, +36 grader varmt. Nu är det i maj, tio grader svalare.
Vi befinner oss på ön Ortigia, Siracusas äldsta stadskvarter med 2.500 år på nacken. Detta är stadens kärna. När vi anländer upptäcker vi ett vimmel av skolbarn i olika åldrar. Vi närmar oss snart slutet av maj och alla skolresor måste vara avslutade innan månadens utgång. Ibland blir det trångt bland alla glada, högljudda skolelever när vi försöker passera på de ibland obefintliga trottoarerna.
På det centrala torget, framför Domkyrkan med sin vackra barockfasad, togs det bröllopsfoton när vi var här sist. Nu är det skolelever som tar selfie med en ytterst liten skymt av Domkyrkan i bakgrunden.
Jag tar istället en bild av Giuliana framför stadshuset. Det huset verkar inte intressera skolbarnen.
Vi promenerar i de trånga gränderna i Ortigia där restauranger ibland upptar minst hälften av gatans smala utrymme med välordnade, vackert dukade bord. Lusten infinner sig att slå sig ned men det är fortfarande för tidigt för middagen. Här äter man av tradition sent.
Ytterligare trånga gränder med små butiker, ibland så små att man inte finner dem i husfasaderna. Därför måste köpmännen ställa ut intressanta varor på gatan till beskådande för att inte missa eventuella kunder.
Den effektfulla Dianafontänen från 1901 på Archimedetorget lockar många fotografer. Statyn visar Diana, jaktens gudinna, med pilbåge och jakthund i sällskap, medan vattnet sprutar av vild glädje över den fantasirika, arkitektoniska skapelsen. Diana var Ortigias beskyddare under den grekiska epoken.
Vår promenad koncentreras denna gång till de centrala gränderna i Ortigia, ön som är Siracusas gamla stadskärna. Vi söker bland minnena. Den antika atmosfären sitter ingjuten i husväggarna och därför saknar vi inga speciella monument att beundra. Atmosfären räcker till och bli över.
Arrivederci Siracusa, du som är så berömd för dina ytterst vackra solnedgångar. Lika vackra som vid vårt hotell.
Vem vet, kanske vi ses igen trots allt.
