”Life is what happens to you while you’re busy making other plans”– Allen Saunders
Ferragosto, den italienska motsvarigheten till vår svenska midsommar, har nu varit på tapeten under veckan. Det betyder att i stort sett hela Italien stängde alla ordinarie aktiviteter för att ägna sig åt vila och festande.
Detta är verkligen ingen nymodighet, även om traditionen har utvecklats under åren. Ferragosto har sina anor från kejsare Augusto, som år 18 före Kristus lagstadgade att denna period skulle ägnas åt vila och festligheter. T o m boskapen, som annars fick slita och släpa, oavsett väder och vind, fick ledigt.
Under vår moderna tid utfaller Ferragosto alltid den 15 augusti men i och med att augusti också är den officiella semestermånaden börjar de lokala festligheterna redan vid månadsskiftet.
Söndagen före Ferragosto kunde vi vid midnatt yrvaket beundra fyrverkeriet i grannkommunen Colle di Tora, tvärs över sjön. De osaliga smällarna förstärktes naturligtvis över sjöns stilla vattenyta och drog oss kvickt ur sömnens djupa dvala. Det var bara att släpa sig ut på balkongen och följa spektaklet till sitt slut medan tankarna gick till alla stackars djur som lidande inväntade den sista fyrverkeripjäsens slutliga avbränning. Och månen höll sig försiktigt på sin kant.
Traditionerna inbjöd alltså även i år stadsborna att lämna sina bekväma krypin och söka sig ut till landsbygdens restauranger, eller de mer eller mindre välorganiserade skogsbackarna för grillning på egen hand och på eget ansvar. Då hade familjerna, som alltid anländer i samlad trupp, från den äldsta till den yngsta, med sig allt de kan få med sig i bilarna: campingstolar och bord, vilstolar, solparasoll, frysboxar, mat av alla slag: antipasto, förrätter, varmrätter, frukt och desserter, bröd, vatten, öl och vin i mängder. Samt ofta en eller flera lössläppta hundar som får fnatt av den plötsliga friheten på landet.
Dessutom kortlekar för de äldre, fotbollar och andra leksaker till de yngre.
Man gick som vanligt man ur huse för att söka svalka och omväxling, men framförallt umgänge med släktingar och vänner. Restaurangerna var alla fullbokade sedan länge och priserna fördubblade, men det påverkade inte intresset eller aptiten. Är det Ferragosto ska det firas enligt alla konstens regler. Och som sagt, de som av olika skäl inte valde att gå på restaurang gick det ingen nöd på. De tog för sig i de utvalda skogsbackarna eller ängarna och dofterna av grillat kött och korv spreds med lyckliga vindar över skog, berg och sjö.
Vi som har förmånen att ha sommarstuga behövde inte söka oss ut i skogsbackarna eller till krogarna om vi inte ville. Istället öppnade vi dörrarna för släktingar och vänner och grillade i trädgårdarna så det stod hett till. Naturen har vi inpå knutarna och ville vi beskåda fyrverkeri räckte det med att låta blickarna söka sig mot bergstopparna runt sjön så presenterade skådespelet sig själv utan större besvär. Det finns gott om små, ”fyrverkeritokiga”byar bakom dessa bergstoppar och nattmörkret understödjer effekten av ett mångfald av upplysta fyrverkeripjäser.
Nu när veckan har gått, och Ferragosto gått till vila tills nästa år, så känns det lite vemodigt. Som att sommaren har passerat och att hösten snart ska göra sitt intåg.
Men det är ju inte sant. Vi vet av erfarenhet att den italienska sommaren fortsätter att förnöja oss även under september och oktober, ofta även november, om än med något svalare värmeböljor än tidigare.Temperaturerna på +35-38 grader är då bara ett minne blott.
Som sagt, sommaren är inte slut efter Ferragosto.
I början av september reser vi med en grupp svenska resenärer till Veneto i norra Italien på en vecka och strax därefter har vi nöjet att arrangera en körresa på samma plats med den fantastiskt duktiga Ängby Motettkör från Stockholm.
Sedan bär det av till Apulien i början av oktober med ännu en härlig resegrupp. Som sagt, sommaren fortsätter så länge vi vill ha den. Och det vill vi gärna. Sommar och sol och ett riktigt glatt humör!
copyright 2019: paintings by R. Ekstrom
