”When you really laugh for those few moments you are in a deep meditative state. Thinking stops. It is impossible to laugh and think together. Laughter is the best medicine indeed. What good life is if it doesn’t make us laugh every now and then? We are here for a purpose. But that doesn’t mean that the journey has to make us miserable” – Osho
En god vän sa till mig en gång att jag borde skratta mindre. När jag frågade varför förklarade han att för mycket skrattande ger rynkor, så kallade skrattrynkor!
Det hade jag inte tänkt på: att humor kan vara orsaken till hudens åldrande. Jag har alltid trott att ett gott skratt förlänger livet! Men det är sant att alla som lever länge har mängder av rynkor, inte bara runt ögonen. Om det beror på skratt eller ej, det vet jag inte.
Ett äkta skratt eller leende är väldigt lätt att känna igen oavsett om det är italienskt, engelskt eller svenskt. När det är äkta känns skrattet i luften, fritt och obundet, som en svalas seglats i luftrummet. Är det däremot påtvingat fryser luftströmmarna till is. De blir så konkreta att man kan vidröra dem. Skämtet, eller vad som orsakade skrattet, faller då platt till marken.
Barn skrattar gärna, högt och gällt, åtminstone om de är italienska barn. Ju äldre de blir, desto svårare får de att skratta. När de är i tonåren är det inte tufft att skratta. På sin höjd formas ansiktet till en skämmig grimas.
Det finns människor som skrattar med hela kroppen, ibland med trumpetliknande stötar. Andra fnissar hysteriskt. Det finns även de som inte rör en fena, trots att de påstår sig ha roligt. Fullständigt uttryckslöst ansikte. Kanske på sin höjd en glimt i ögonen. De riskerar inga rynkor.
Jag läste en italiensk artikel om en kvinna som inte har skrattat på åratal, just för att slippa rynkor i ansiktet. God självkontroll eller hopplöst trist sinne.
Det finns även terapier där människor har skrattat sig fria från sjukdomar. Skrattet i sig har absolut en positiv, fysisk effekt, vilken i sig är enastående, men orsaken till skrattet, det vill säga det inre, mentala deltagandet just då är naturligtvis av allra största betydelse. Man kan inte vara deprimerad och skratta lustfyllt samtidigt. Det krävs naturligtvis att hela ens sinne deltager, inte bara kroppen.
Jag har lärt mig att om jag är benägen att le och skratta så får jag snart anledning till detta. Låt oss kalla det att förekomma händelserna. Ett naturligt, varmt leende inbjuder dessutom verkligen till positivitet. Ett gott exempel är hur personalen i butikerna möter kunder. Det är en fröjd att bli bemött med ett leende i affärerna. I Italien tillhör tyvärr inte detta normaliteten. Tanken om serviceanda inkluderar inte ett varmt leende i denna kultur.
Personligen upplever jag ibland känslan av en bubblande ” lustigkurre” inombords. Det puffar och poppar och lockar till skratt. Och när jag ger utlopp för detta kan min omgivning bli fundersam. ”Hur står det till egentligen?” Men den inneboende känslan är verkligen underbart befriande. Ett naturligt livselixir.
Att le mot sina medmänniskor tycker jag visar ett tecken på intresse. Det känns bra att öppna en ny kontakt med ett välkomnande leende, oavsett om den andra personen besvarar det eller inte. Och då leendet kommer inifrån är det dessutom ett fantastiskt livselixir. Inombords finns inga rynkor, endast positiv livsenergi. SMILE!
Att bjuda på ett leende kräver inga gentjänster. Det är dessutom ett medmänskligt visitkort: Detta är jag!
Copyright 2019: all the pictures are by Roland Ekström
