Locorotondo – Apulien
Polignano del Mare
Staden vid kusten ligger väntande framför oss. Den lyser stolt i sin vithet mot en klarblå himmel. Vi var där senast för ett år sedan vilket lockade oss att återvända även i år. Denna gång med 26 entusiastiska resevänner.
Framför oss löper ett välgjort promenadstråk från vårt hotell till Polignano al Mare som den vackra staden heter. Två kilometer är sträckan, men vi har sällskap av Adriatiska havet på vår vänstra sida ända fram till målet. Klippornas former varierar och vi vet att havsvattnet når unika grottor under oss, vilket vi inte kan se från vår position här på land.
Det som lockar i Polignano är framförallt den gamla staden, de åldriga men välbevarade kvarteren där stadens antika ådra fortfarande pulserar. Barerna, trattoriorna och butikerna är många och lockar med ortens specialiteter.
Nedanför de branta klipporna tronar stranden vilken fortfarande lockar badsugna invånare till uppfriskande oktoberdopp. Vi ser dem från de många utkiksplatserna, som små insekter långt därnere i det turkosfärgade vattnet. Polignano är lika vacker som vi minns den.
Foto: Monica Dahlström- Lannes
Fiskehamnen i Trani är fylld av båtar hemkomna efter morgonens fisketurer.
Dofterna av färsk fisk sprider sig i området och en och annan kund söker ett gott val av dagens skörd.
Men vi har ett annat mål i sikte, något stort och pompöst: den vackra Katedralen i Trani.
På väg uppför trapporna passerar oss halvspringande välklädda män och kvinnor, något sena på väg till det pågående, katolska bröllopet. I kryptan pågår en ortodox mässa. Kontrasterna är intressanta. Den stora katedralen vid havet är ett populärt mål av både religiösa och arkitektoniska skäl.
Bari, Apuliens huvudstad, bjuder på överraskningar. Den stora hamnstadens moderna kvarter döljer den inbjudande gamla stadens levande och trånga gränder, där livets eko ljuder mellan husväggarna. Kraftiga, högljudda kvinnor bakar dagens pasta på bord, vita av mjöl, utmed de smala gatorna, utanför deras små kök.
”Den vita staden” Ostuni myllrar av liv, ditlockad av stadens unika skönhet. Stadens gränder talar historia och låter oss ana dess envetna kamp för överlevandet mot invasionsstyrkorna som då, oinbjudna, kom från öst, över det närliggande, blånande havet, för att skövla.
På vägen till Ostuni passerar vi ”olivlundar” med sekelgamla olivträd, naturens åldrade stolthet med så mycket att berätta. Historiska vittnesbörd i all tysthet, skulpterade av naturen, var och en till fulländning.
Alberobello
Kvarteren med de många Trullihusen i Alberobello förändrar Apuliens skepnad. De runda husen med strutliknande tak har en arkitektonisk charm, svår att motstå. Att utvecklingen från redskapsförråd till bostad hade ekonomiska orsaker i ett odemokratiskt skattesystem är lätt att förstå. Det tvingade folk till originella lösningar, vilket vittnar om att människans uppfinningsrikedom är oändlig.
Matera Foto: Monica Dahlström-Lannes
Liknande vittnesbörd får vi även bevis för i ”grottstaden” Matera, Europas kulturhuvudstad 2019. De gamla kvarteren vittnar om en burdus fattigdom men också om människans oändliga kamp för överlevandet. Detta primitiva boende förekom långt in på femtiotalet tills regeringen bestämde sig för att modernisera staden och erbjuda mänskliga boplatser åt invånarna.
Delat boende med husdjuren var fram till dess vardag liksom de oändliga trapporna som dagligen måste bemästras, oavsett åldrar. Regnvattnet var en gåva från en högre makt vilket man tog tillvara på med enkla uppsamlingssystem.
Då var denna grottstad en skam för Italien. Idag är Matera en del av UNESCOs världsarvslista. Miljontals turister från hela världen söker sig hit årligen och ”grotthusen” är sedan dess eftertraktade investeringsobjekt.
I staden Lecce finner vi barockens mjuka, snirklande former vilket förde tankarna norröver, till Florens. Kyrkornas och palatsens ockrafärgade fasader från 16-1700 talet var rikt dekorerade med ljuva sniderier och skulpturer, något den mjuka sandstenen tillät dåtidens skickliga artister att utforma.
Återigen visar det mångkulturella Apulien upp sin personliga charm vilken sätter vår fantasi i rörelse. Den röda, mineralrika jorden huserar frukter, grönsaker och framförallt ”skogar” av olivträd, vilket gör Apulien till Italiens största olivoljeproducent.
Apuliens intensiva atmosfär fyller sinnet med en ständigt uppvaknande vällust vilket eggar till en önskan att komma denna vackra region och de sympatiska människorna in på livet. En känsla jag tror Giuliana och jag delade med hela vår fantastiska resegrupp.
2019 copyright R.Ekström
