“I like the dreams of the future better than the history of the past.” -Thomas Jefferson
Varje morgon, idag inräknat, vaknar jag upp i ett land där åldringarna bara blir fler och fler och äldre och äldre. 17. 630 hundraåringar eller äldre är ett klart bevis för detta. Då är det inte så konstigt att även jag blir äldre. Något jag tyvärr inte kan göra något åt. Det går av bara farten. Jag har känslan av att det är omgivningen som orsakar detta. Åldrandet smittar säkert av sig.
Jag menar, det är ju inget jag direkt strävar efter. Och pensionen är ju ändå så urusel så det kan inte vara den som lockar.
Italien, tillsammans med Tyskland och Japan har flest åldringar i världen. Visserligen är jag fortfarande svensk men det är ingen tröst för snart tillhör även Sverige denna ”världsmästargrupp” enligt rapporterna att läsa.
Det börjar märkas. 25-30 åringarnas sneglingar och råa skratt när man sakta men säkert drar sig undan när det kommer till kritan att lyfta tungt eller sno sig i trafiken. Det stämmer, svårare att hänga med. (Bilkörningen har jag därför överlåtit åt Giuliana. Det har ju ändå alltid hetat att kvinnor ”luskör” i trafiken).
Dessutom är det ju de, ynglingarna, som betalar min, visserligen usla, pension. Ja, jag vet. Jag har ju varit med att betala denna och några till under många år, men det vet ju inte dessa ungdomar. Det stannar mellan staten och mig.
Förutom de 17.630 hundraåringarna har vi i Italien dessutom 13,5 miljoner +65 åringar varav 1 av 5 förklarat sig ointresserade av politiken, vilket ökar till 1 av 3 över 75 år.
Detta tycker jag inte är ett dugg förvånansvärt med tanke på de italienska politikernas oduglighet. En gång var det vuxna, till åren komna politiker som uppträdde som pålitliga landsfäder. Nu är det bara ungtuppar som knappt kan hålla ordning på sina egna familjer och deras hushållskassa. Kan det kanske ha att göra med att jag har vuxit ifatt och gått om?
Situationen har dragits till sin spets av komikern Grillo, en av grundarna till ”den femstjärniga rörelsen” som på sin välbesökta blogg provocerande har föreslagit att rösträtten borde fråntas oss åldringar. Vi har ju ändå ingen framtid att kämpa för och med tanken på att röstningen ändock är av i första hand personligt intresse bör det ligga helt i den yngre generationens händer”. Så har jag tolkat Grillos funderingar. Det kan tilläggas att han själv har fyllt 70 år.
För några år sedan var f d premiärministern Matteo Renzi inne på liknande linje men då gällde det bara åldringarna i politiken. De skulle bytas ut mot det yngre gardet vilket ledde till att han själv blev utmanövrerad av sina egna ”åldrade” kollegor. Övergången är inte lätt. Det är allt för ofta som prästbetyget inte stämmer överens med den ”mentala” åldern. På villkor att man får vara frisk förståss.
Men visst finns det fördelar med ålderdomen. När ungtupparna åker till jobbet på mornarna, om de har ett jobb, får jag lugnt ligga kvar på sofflocket och lyssna på koltrasten, om den nu har vaknat. Och under förmiddagspromenaden, efter den sena frukosten, möter jag bara pensionärer i promenad och löpspåret. Alla uppenbart hurtiga, ordentligt utvilade och överdrivet pratsjuka…om allt annat än politik!
