“The clearest way into the Universe is through a forest wilderness.” – John Muir
Redan när jag tar de första stegen i naturens odefinierade grönska känner jag mig iakttagen, uppmärksammad. Jag hinner inte gå långt innan den känslan förtydligas och bekräftas.
Den rika naturen är en värld av åskådare och jag kan inte göra mig osynlig för dem. All aktivitet runtomkring mig stannar av i detta ögonblick. Varje steg jag tar, varje liten rörelse min försynta kropp åstadkommer förnims med stor uppmärksamhet: vad är syftet med min närvaro? För jag med mig något värdefullt som vänskap, kärlek, omtanke eller är jag där av egoistiska, destruktiva skäl?
Trädet känner min attityd och mina syften redan innan jag lägger min hand mot dess bark. En kommunikation som än snabbare än den verbala. Mina känslor, påverkade av mina tankar, smyger sig snabbt in i barkens substans, följer trädets inre livskärna ned till rötternas utvidgade nät vilka omedelbart förmedlar budskapet till de närliggande träden, unga som gamla: Han är inte en fiende! Trädet bekräftar och förmedlar även detta till sina grannar.
Vi bedömer intelligens utifrån människans snäva kriterier vilket framhäver människans position till en upphöjd nivå i förhållande till allt övrigt existerande liv.
Men om man söker en grundprincip för intelligens borde dess kvalitet bedömas utifrån förmågan att lösa överlevandets problem. Vid första anblicken kanske det visar sig ganska tydligt att människan står över andra livsformers intelligensnivåer. Och granskar man människans utveckling så har hon utvecklats i mycket snabb takt. Kanske t o m för snabbt! Speciellt under det senaste seklet. Det visar sig nämligen att människan är så kapabel och intelligent att naturen och omvärlden inte hinner med.
En känd italiensk biolog jämför detta med naturens gradvisa förändringar vilket harmoniseras under hela dess utvecklingsskede. Den tillåter effekterna av förändringarna att hinna stabilisera sig innan nästa steg i utvecklingen tas. Detta saknas i människans utvecklingsprocess. Ett tydligt exempel är den industriella revolutionen det senaste århundradet. Utvecklingen har varit explosionsartad och utan hänsyn till effekterna. Det är svårt att tro att Ford och de andra tidiga bilproducenterna förutsåg den utveckling som vi har idag. Detsamma gäller naturligtvis inom alla av industrins områden.
Men det har visat sig att redan de tidiga romarna använde sin intelligens för egoistiska och kortsiktiga skäl och förutsåg inte effekterna av deras handlande. De skövlade enorma skogsarealer för att komma åt råmaterialet för deras frenetiska behov av krigs och handelsskepp, varav de flesta försvann ned i havets djup tillsammans med tusentals icke simkunniga soldater och sjömän. Även deras hygieniska uppfinning av de varma baden krävde enorma mängder skog för att hålla ugnarna varma för de dagliga uppvärmningarna av badvattnet.
När man ser video från asiatiska länder hur lastbilar fulla av plastavfall tippar lasten direkt i havet, kan man ifrågasätta intelligensnivån hos de politiker som tillåter detta att hända. Likaså skogsskövlingarna och bränderna i Amazonas djungler. Exemplen kan vara många. Om detta är lagligt enligt dessa länders lagar visar det klart att laglighet inte alltid är moraliskt eller försvarbart. Och det är människan, med alla sina svagheter och brister, som skapar lagarna, inte naturen.
Men den positiva sidan av tillvaron är faktumet att det finns en stor del av mänskligheten runt om i världen som använder intelligensen till att lösa de problem andra skapar. Att plantera träd börjar bli en handling som många väljer. Det har nämligen bekräftats att genom att öka skogsarealerna runt om i världen minskas de negativa effekterna av bilavgaser och industriutsläpp.
Enligt NASA är världen faktiskt grönare idag än för 20 år sedan och den globala grönskans areal har ökat med 5% under detta århundrade. Och det är speciellt två länder som bidragit till denna utveckling: Indien och Kina. Det är genom en studie av information från satelliter som NASA kunnat fastslå denna gröna utveckling vilken kommer sig av ambitiösa program av trädplantering i dessa två länder. 2017 slog Indien alla rekord då ett antal volontärer planterade 66 miljoner trädplantor under en 12 timmarsperiod.
Stimulerade av så positiva nyheter har Giuliana och jag bestämt att under våren plantera så många olivträd vi kan få plats med på vår tomt i Turano. Och det majestätiskt höga cederträdet som växer och frodas som aldrig förr vid sidan av vår lilla pool får leva vidare så länge den önskar trots all den mängd av barr den fyller poolen med. Vem har hjärta att kapa ett träd i dagsläge?
copyright 2020 målning: Roland Ekström
