Trapani Foto Michela Ekström
Trapani Foto Michela Ekström
Söndagkvällen 8 mars var Giuliana och jag bänkade framför Tv’n i väntan på att säsongens första avsnitt av serien ”Kommissarie Montalbano” skulle börja. Jag måste erkänna att mitt intresse för denna populära serie i sig var svalt för jag hade annat att göra. Men då vi visste att filmen skulle inledas med underbart vackra vyer av den Sicilianska kuststaden Trapani var vår nyfikenhet stor. Dagarna innan hade nämligen vår dotter Michela besökt staden för sitt arbete och försett oss med fantastiska foton.
Plötsligt avbröts vår väntan av extraordinära nyheter där vi och hela italiens befolkning fick det omskakande beskedet av en svettig och stressad premiärminister att från och med nu befinner sig landets 60 miljoner invånare i en påtvingad karantän. Italien är nämligen i krig och vår fiende är den osynlige antagonisten Coronaviruset!
I sig var detta inte överraskande.
Ett par dagar tidigare hade beslut tagits att sätta vissa delar av norra Italien i karantän medan resten av det italienska territoriet, vilket ännu inte var så utsatt, på mer eller mindre frivillig basis skulle följa några mycket bestämda regler: att absolut undvika folksamlingar, hålla minst en meters avstånd till andra personer, regelbundet tvätta händerna, inte vidröra näsan, mun och ögonen med händerna mm.
Men innan beslutet om den påtvingade isoleringen presenterades officiellt läckte regeringens planer ut till media vilket medförde en panikartad massflykt med tåg, bussar och bilar från de infekterade områdena i norr till dessa oroliga människors ursprungliga hemtrakter i övriga landet innan karantänen skulle hinna sättas i verket.
Under samma period visade TV hur långa köer slingrade sig fram till skidliftarna vid landets populäraste skidorter i norr medan utomhusserveringar i Rom och Neapel var fyllda till bristningsgränsen av glada och oberörda gäster. Det var tydligt att myndigheternas rekommendationer inte hade haft önskad effekt.
Vid denna tidpunkt hade 8.000 personer visat sig vara positiva vid test, med en ökning av 1.600 under det senaste dygnet och dödsfallen hade stigit till 463. En positiv siffra i statistiken var ändock att 724 hade tillfrisknat helt.
Ökningen av smittade var naturligtvis skäl nog för att sätta 60 miljoner italienska invånare i karantän, tillsvidare fram till 3 april. Olydnad mot de nya lagarna kan i första hand medföra upp till 3 månaders fängelse och 206 € i böter.
Än är det för tidigt för att se effekterna av karantänen men vid dagens besök i snabbköpet hade de nya reglerna satts i verket. Inte fler än fem kunder släpptes in åt gången vilket gjorde att en ca 25 meters lång kö hade bildats utanför entrén med rekommenderat avstånd mellan kunderna och alla uppvisade god disciplin och tålamod. Ingen speciell hamstring verkade förekomma då inga inskränkningar av transporter av livsmedel och varor kommer att införas.
Naturligtvis är alla skolor stängda vilket ger oss förmånen att ha vårt barnbarn hos oss dagligen medan föräldrarna jobbar, vilket nu blir en nödvändig uppgift för många mor- och farföräldrar. Läxorna anländer via mejl och i vårt fall har Giuliana åter iklätt sig rollen som lärarinna.
Inget hindrar oss från att vistas utomhus på villkor att vi håller nödvändigt avstånd till våra medmänniskor.
Att förflytta sig från en komun till en annan kräver nödvändiga skäl vilket måste presenteras skriftligen på officiella blanketter vilka ska uppvisas vid poliskontrollerna uppsatta för detta syfte.
Denna surrealistiska erfarenhet vi nu får erfara påverkar helt klart det italienska umgängesmönstret som normalt är mycket öppet och socialt. Familjen, släkten och vännerna är lika viktiga som blodet som rinner i denna befolknings ådror. Dessutom är spontanitet, entusiasm och självständighet kännetecken för den italienska karaktären.
Enligt vetenskaplig expertis kommer denna påtvingade isolering förhoppningsvis att med tiden ha en positiv effekt för förhindrandet av smittospridningen. Och enligt aktuella väderrapporter är dessutom varmt väder på gång vilket beräknas ha en gynnsam inverkan.
Men vad som är avgörande för en positiv utgång är allas vår självdisciplin och att alla följer de i sig enkla men precisa reglerna för att förhindra en fortsatt smittospridning.
Och som så många gånger tidigare har det bekräftats att rädslan och paniken är farligare än själva viruset.
Jag hoppas kunna återkomma med ytterligare information framöver trots en viss isolering och framförallt hoppas jag få dela med mig av många, positiva nyheter.
