”Life is really simple, but we insist on making it complicated.” – Confucius
Medan jag försöker koncentrera mig på att skriva dessa trevande rader under en gassande vårsol hör jag i bakgrunden vårt barnbarn Camilla lekfullt traggla sig igenom läxläsningen under noggrann uppsikt av ”tillförordnade lärarinnan” Giuliana. Mormors roll är absolut nödvändig i tider då skolorna är stängda och föräldrarna jobbar.
Några av min kropps otränade muskler ger sig något överdrivet tillkänna vid mina försynta rörelser, ett resultat av ett improviserat trädgårdsarbete under veckan, samma trädgård vi sitter i just nu. Vi kan verkligen känna oss lyckligt lottade som kan ta vår tillflykt till denna oas som tillåter oss att lämna isoleringen inomhus och gotta oss åt solljus, värme och ljumma, behagliga vårvindar.
Våra i sig ”händelselösa” dagar fylls av statistiker, siffror bakom vilka det döljer sig människoliv, situationer och resultat:
41,9% av barn i södra Italien bor i vad här beskrivs som ”överfullt boende”. Ingen nyhet i sig. Men i dagens situation då myndigheterna kräver att alla italienare måste stanna hemma, inomhus i veckor, får denna uppgift en förkrossande innebörd.
40% av de syditalienska familjerna saknar datorer. Krassa siffror vilka visar tillståndet för många familjer, speciellt under kristider som denna då skolorna är stängda och barnen ska studera hemma.
Under den gångna veckan har nya siffror presenterats vilka däremot visar en mycket positiv trend i Italien: färre nya smittade, färre nya dödsoffer och fler tillfrisknade. En ömtålig positivitet lyser igenom dessa uppgifter vilket myndigheterna febrilt försöker sordinera. Vi får nämligen inte bli för positiva, bara lagom. Påsk, en älskad storhelg då folk av gammal tradition söker sig ut till en stor gemenskap, kan bryta den fantastiska disciplin italienarna trots allt hittills har uppvisat. Detta skulle kunna orsaka att den positiva trend som har uppnåtts går om intet och vi måste ta två steg tillbaka.
Till dessa positiva nyheter medföljer frågan om hur nästa steg, det så kallade fas 2, ska kunna genomföras utan risk att ge viruset nytt utrymme att okontrollerat sprida sig igen. Alla är överens om att det inte går att ”öppna” alla regioner samtidigt. Ett viktigt faktum är att de norra regionerna med 45% av befolkningen har 80% av alla smittade fall medan de centrala och södra regionerna gemensamt med 55% av befolkningen ”endast” har 20% smittade.
Därför framförs nu åsikter om att södra Italien, som är minst drabbat, borde öppnas först. Sicilien, med 5 miljoner invånare har i dagsläget totalt 1.815 smittade med ett kalkylerat fortsatt minskande antal nya fall inom de närmsta dagarna. Tendensen är alltså mycket positiv och ett tecken på att Sicilien inom kort borde kunna påbörja fas 2 vilket tillåter en nystart inom olika väl utvalda industrisektorer. Däremot får det sociala livet dröja tills vidare.
Följer myndigheterna denna princip borde även vi i regionen Lazio vara bland de första att påbörja en efterlängtad nystart. Naturligtvis beror dessa teorier på befolkningens uppförande. Det är ju trots allt vi som sprider viruset vidare.
Den stora prövningen kommer under påskhelgen. Det är inte alls ovanligt att ett vackert och varmt vårväder förvandlas till kyla och regn just under påskhelgen då traditionen lockar folk ut i det vackra landskapen. Men i år ser väderutsikterna mycket positiva ut: soligt och varmt. Lockelsen kan alltså bli överväldigande stor för många.
Både Giuliana och jag längtar till vårt sommarhus i Turano där vi brukar fira påsk. Men våra stränga karantänregler tvingar oss att hålla oss hemma i Fiano. Huset i Turano ligger isolerat från större bebyggelse med öppen bergsnatur runt sjön. Vi skulle naturligtvis ha mått bra av bergsluften, vandringarna på skogsstigarna och promenaderna vid sjöns stränder. Men tyvärr anser inte myndigheterna detta vara tillräckligt goda skäl för att få tillstånd att göra denna utflykt.
Men det är så sant att glädje och gott humör kommer inifrån oavsett var man befinner sig. Det behövs ingen plats för att glädjas eller må bra. Man behöver bara skapa tanken och söka en anledning att glädjas. Därför önskar vi alla våra vänner, nära och fjärran, från vår karantän i Fiano Romano, strax norr om Rom, en riktigt GLAD PÅSK!
