Roland Ekström

  “Because we all share this planet earth, we have to learn to live in harmony and peace with each other and with nature. This is not just a dream, but a necessity.” ― Dalai Lama 

Regnet har återvänt. En mekanisk tanke föds inom mig medan jag slentrianmässigt slänger ett ögonkast ut genom fönstret: ”grått och trist!”

 Men så faller blicken på de livfulla växter Giuliana och jag planterade i helgen. Jag tycker mig uppfatta ett, från dem, ordlöst jubel som lockar de fallande regndropparna att med kärlek söka sig till plantorna och smeka deras gröna blad med dess klara vätska.

Omedelbart ser jag vädret för vad det är: en himmelsk gåva! Det finns inget dåligt väder, bara variationer. 

Tänk vad upplevelserika livets omväxlingar är och vad enkelt det är att ändra åsikt!

Medan jag tillåter att dessa funderingar ta sina egna vägar konfronterar jag mitt obekväma ryggskott, vilket vårt trädgårdsarbete fört med sig för min otränade rygg. Varje sak har sitt pris. 

Detta leder obevekligen in mina tankar vidare på den senaste tidens diskussioner rörande Italiens öppnande efter två månader av nedstängning. 

Italien är ett folkrikt land och italienarna är av naturen attraherade av polemik. Naturligtvis är det inte annorlunda nu, knappt två veckor före den föreslagna öppningen, 4 maj, med dagens siffror som grund: 183.957 smittade och 24.648 avlidna. 

För första gången sedan epidemin bröt ut minskar antalet smittade vilket har skapat en viss optimism. Det har visat sig att befolkningens respekt för den stränga och långa  karantänen har givit resultat. 

Av 8.617.602 kontroller har endast 3,8% lett till sanktioner.

Kanske oväntat även för politikerna som genom denna mobilisering av polisväsendets alla styrkor visat sin misstro mot befolkningens samarbetsvilja. 

Problemet inför en öppning av landets olika aktiviteter har att göra med att det inte är samma positiva utveckling över hela territoriet. 

Norra regionerna Lombardiet, Piemonte och Emilia Romagna, med 31,2 % av invånarantalet har 61,7% smittade och 74,3% dödsfall. 

De södra regionerna Kalabrien, Basilikata och Sicilien har 11/12 gånger färre smittade i jämförelse med Lombardiet. 

Det finns även skillnader mellan graden av risker och nödvändighetsnivå hos de olika aktiviteterna, även om alla är av betydelse för den italienska ekonomin.

Alla inser de ekonomiska riskerna med att fortsätta hålla industrierna stängda och tålamodet hos den inlåsta befolkningen börjar tryta. Därför har Lombardiets guvernör talat för att bryta den onda cirkeln och delvis öppna upp den 4 maj. Kampanjens guvernör svarade då med att om Lombardiet öppnar så stänger Kampanjen sina gränser! Vad man är rädd för är nämligen att folk rör sig över regiongränserna från norr till söder och drar med sig smitta. 

Akvarell: Camilla 7 år

Med tanke på den ojämna fördelningen av smittan, med Lombardiet i topp, är en del av diskussionen hur man ska kunna motivera t ex  för en hantverkare i den södra regionen Molise, med ”endast” 103 smittade    ( 0,03% av regionens befolkning) och 6 avlidna de senaste 16 dagarna, att han inte få öppna sin verkstad;

hur man ska kunna övertyga en blomsterhandlare i Kalabrien, ”endast”302 smittade och 30 döda de senaste 16 dagarna med ett invånarantal på ca 2 miljoner, att han måste fortsätta hålla butiken stängd;

vilka argument kan man använda till en butiksägare i Umbrien, med ”endast” 46 smittade och 6 döda de senaste 10 dagarna, att han inte får tillstånd att öppna?

Exemplen kan göras många. Med tanke på att regionerna enligt den italienska konstitutionen har ett visst självstyre blir det nog svårt att centralt finna en acceptabel lösning. Man måste dessutom undvika anklagelser för ”regional rasism” vilket skulle försvåra det politiska läget som redan är väl infekterat. 

En fråga jag ställer mig själv men som inga politiker hittills har talar om: vilka regler kommer att gälla för alla +65 och uppåt? De som inte längre tillhör arbetslivet. Ska de fortsätta tvingas leva i karantän tills ett vaccin kommer på marknaden?

Ps. Efter all kritik som riktats mot den svenska hanteringen av epidemin verkar nu Italien med flera länder välja samma linje. Kommer det än en gång att visa sig att Made in Sweden står för kvalitet?