”The most beautiful thing we can experience is the mysterious. It is the true source of all art and science” – A. Einstein
Så här dags känner jag vår bostad extremt väl. Den är inte stor så det är ju inte speciellt svårt att bli intim med den efter två månaders karantän, i fullständig harmoni med väggar, tak och golv och allt som ryms däri. Men dessutom kan jag, utöver lägenhetens fysiska volym, tillföra min egen inre kammare. Ett inre livsrum där fantasin helt fritt huserar. Då plötsligt inser jag det ofantligt stora utrymme jag har att tillgå, så stort att jag utan svårighet kan gå vilse.
Akryl: Roland.Ekström
Ett ordspråk av Albert Einstein förgyller min upptäckt ytterligare: ”Fantasin är viktigare än kunskap. Därför att kunskap är begränsad till allt det vi vet och förstår, medan fantasin omfamnar hela världen och allt vad som överhuvudtaget kommer att finnas att veta och förstå.”
Akryl: Roland Ekström
Mina tavlor, skapade under olika tidsperioder och under andra realiteter, dekorerar de utvidgade utrymmet och ger mig nya impulser och anledningar till tacksamhet i nuet. Barnet inom mig skrattar och söker på olika underfundiga sätt erhålla ett erkännande för att få sina kvarvarande rättigheter bekräftade. Med stor tillfredsställelse noterar jag ynglingens fortsatta existens inom mig trots min fysiska ålder.
Italien börjar vakna upp ur en chockartad paralyseringen efter en drygt två månader lång karantän och Fas 2 ser nu ut att bli en svårsmält verklighet.
All uppmärksamhet är koncentrerad på arbetslivets komplexa områden och människors möjlighet till att gradvis återuppta det sociala livet. Det handlar om en ekvilibristisk balansgång mellan kravet att hålla stånd mot ytterligare spridning av epidemin samt att få igång den blockerade samhällsekonomin igen.
Flera större företag har redan fått tillstånd att börja, andra har öppnat i smyg. Man planerar att ca 3 miljoner anställda ska återgå till arbete med hjälp av en gradvis öppning:
4 maj: aktiviteter med låg risk under sträng kontroll, byggsektorn, grossister, tillåtelse att förflytta sig inom sin kommun och region utan intyg;
11 maj: öppnas detaljhandeln, frisörer etc.;
18 maj: öppning av restauranger, barer etc.
Problemen är många:
man måste kunna garantera 1 – 2 meters avstånd från person till person;
Det krävs att alla ska bära masker, men flera företag förklarar att deras parti av masker sitter fast i gränstullarna;
Fackföreningar vill ha svar på hur företag som inte följer säkerhetskraven ska straffas;
Hur ska folk ta sig till och från arbetet med krav på distans i bussar och tunnelbana?
Hur ska kontroller kunna genomföras över hela territoriet etc. etc.
Vad gäller kulturen, konserter och teater har man dessvärre ännu inte tagit ställning.
Däremot planeras ingen öppning av skolorna. De får vänta till september. En hel termin av skolans sociala uppgift har därmed gått förlorad. Visserligen har det förväntats att barnen får sin undervisning i hemmen. Men om nu skolor och daghem är stängda när 3 miljoner kvinnor och män återgår till arbetet, vilka tar då hand om barnen och skolarbetet?
Akryl: Roland.Ekström
En öm punkt som man heller inte har berört ännu är reglerna för +65 vilka är 23% av Italiens befolkning. Nästan en av fyra italienare är över 65 år.
Det är också bekräftat att 90% av de avlidna är över 65 år och 75% av +65 har en eller flera underliggande sjukdomar.
”Vi får inte glömma de äldre, de kan inte hållas instängda i månader.” säger en läkare, ansvarig inom åldringsvården, som understryker att framförallt de äldre behöver röra på sig för att hålla sig friska.
”Speriamo”, ”Det får vi hoppas” tillhör den äldre generationens dagliga vokabulär vilket upprepas ofta, repetitiv och mekaniskt, alltid med försynta, svaga röster och trötta, resignerade ögon, i ett försök att finna en anledning till optimism i dagens surrealistiska situation.
Detta uttryck står i stark kontrast till de yngre generationernas högljudda försäkringar: ”Vi kommer att fixa det.”
” Speriamo ” att någon klok (?) politiker inser att även 70-80-90 åringar behöver luft och motion. Dessutom är det ett orubbligt faktum att 25% av alla +65 inte har några underliggande sjukdomar utan är friska som nötkärnor. Till denna grupp tillhör både Giuliana och jag och nu är det dags att vi släpps ut på grönbete och får röra på oss för att fortsätta hålla oss friska och starka!
