”Two roads diverged in a wood, and I – I took the one less traveled by, And that has made all the difference” – Robert Frost
”Närvaro” akryl på duk: R. Ekström
Hon bad inte om att få komma till världen men när hon nu finns till är hennes nyfikenhet överväldigande. Vad kommer livet att erbjuda henne? Har hon möjlighet att välja eller är allt redan utstakat?
Något säger henne att hon har friheten att välja. Hon har redan förstått, trots hennes unga ålder, att vägarna är många men vägvisarna är få, eller snarare, otydliga. Om det beror på hennes oförmåga att tyda dem vet hon inte. Hur ska hon kunna veta om hon aldrig har vandrat dem? Troligen därför tycker hon, och kanske många med henne, att de är oklara. Hon saknar den kunskap som bara erfarenheten kan ge.
Vissa vägar verkar vara mer uppskattade än andra. Hon undrar varför. Vandrar man dem för att följa alla andras exempel? Kanske mångfalden ger trygghet: det kända, accepterade av de flesta.
Men hon är nyfiken lagd och vill gärna utmana ödet. Hon tänker nämligen så här: om hon väljer det de flesta har valt behöver hon ju inte ens uppleva det personligen. Det räcker med att andra berättar vad de har upplevt.
Av ren nyfikenhet väljer hon därför den väg som är obevandrad. Rädslan och otryggheten blir hennes resesällskap genom livet men det accepterar hon. Väderstrecket berättar mer än vägvisaren och hon följer hjärtats impuls.
Hon har långt att gå men är fortfarande ung. Det finns alltid en möjlighet att återvända och börja om igen, i en annan färdriktning. Men endast om hon finner denna väg oframkomlig. Det får tiden utvisa.
