“Be crazy! But learn how to be crazy without being the center of attention. Be brave enough to live different.” – Paulo Coelho
Den 25 oktober 2017 publicerade jag mitt första inlägg på denna blogg. Inte anade jag då att jag skulle drabbas av en sådan frenetisk skrivklåda. Det visar sig nu att det har hunnit bli 230 artiklar sedan den impulsiva starten, vilket är ett media på 6,5 inlägg per månad.
Det händer att jag söker mig tillbaka i mitt publicerade material för att se vad som rörde sig i mitt huvud i det förflutna. Vid några enstaka tillfällen tycker jag något är intressant att ta fram igen, gärna i modifierad skrud.
Nedanstående inlägg publicerade jag den 20/12 2017, nu något modifierad.
Akryl, detalj: R.Ekström
I morse vaknade jag upp i sällskap med ordet LAGOM i huvudet. Vad i hela friden gjorde detta svårdefinierade ord i mitt yrvakna sinne? Jag bestämde mig för att granska detta märkliga svenska ord instuvat bland alla italienska termer som trängs om utrymmet i mina tvåspråkiga hjärnceller.
Alla vi som har vuxit upp i Sverige känner väl till ordet lagom. Ett ord som vi säkert uttalar ofta utan att kanske begrunda allvaret i ordet.
Vi använder ordet lagom när vi beskriver en kvantitet på ett vagt sätt: jag vill ha lagom mycket på tallriken; vi promenerar lagom fort; programmet är lagom långt etc. etc. Men vad indikerar måttet lagom egentligen? Är det måttet konstant? Är ditt lagom lika mycket som mitt? Har vi svenskar växt upp till ett kollektivt lagom eller är vi bara så toleranta att vi accepterar ordets otydlighet för att ”allting är ju ändå relativt?” Om man frågar mig hur mycket mat jag vill ha och jag säger lagom mycket, har man då fått korrekt uppfattning om hur mycket jag vill ha på min tallrik?
Ordet lagom uppmärksammades av några journalister i Italien 2017 som fann det mycket “svenskt.” Inte bara som ord utan en hel filosofi. De hänvisade till en bok med titeln “Lagom” skriven av Lola A Åkerström, och förklarade att detta är en svensk livsfilosofi.
En journalist skrev: ” Svenskarna är världens lyckligaste folk. Hemligheten till detta ligger i ordet LAGOM. En livsfilosofi med harmoni, enkelhet och uthållighet.”
Reglerna för denna filosofi är följande:
- Inte överdriva
- Inte slösa
- Konsumera med balans
- Slänga allt onödigt
- Följa dessa råd utan att bli slav under dem.
”Om du följer dessa regler lever du ett bättre liv, säger svenskarna.”
Journalisten förklarade också att IKEA är Lagom till dess fulla betydelse.
En annan italiensk journalist beskriver Lagom enligt följande: ”Att jämföras med hur svenskarna väljer mjölk: inte helfet, inte helt mager, utan partiellt skummad.”
Jag är väl medveten om att nya livsideal och nya trender kontinuerligt skapas i Sverige. Men denna livsfilosofi har gått mig helt förbi. För mig är det bara ett ord att ta till när valet av någots storlek är relativ.
Men visst, när jag lämnade Sverige för 38 år sedan levde vi alla lagom. En slags medelnivå som höll oss inom givna gränser. Ve den som stack ut näsan över de gränserna. Jag minns t ex att gruppen ABBA länge mötte kritikernas motstånd i Sverige medan de triumferade runt om i världen. Men en som däremot var 100% lagom och gick hem i stugorna var Snoddas. Han höll sig verkligen inom ramarna, antagligen helt omedvetet.
Akryl: R. Ekström
Kanske var lagom en förebild för att bemöta jantelagens hårda villkor: ”tendens hos ett kollektiv att nedvärdera den som i något avseende lyckats bättre än de övriga( ”du ska inte tro du är något”). Ordet jantelag uppfanns av den norske författaren Aksel Sandemose år 1933 i boken ”En flykting korsar sitt spår.” Om alla är lagom bör det, enligt jantelagen, inte finnas någon risk för nedvärdering eller utfrysning av kollektivet.
Flera internationella journalister har uppmärksammat denna svenska livsfilosofi och flera förklarar det vara en kommande, välkommen trend. På detta svarar Rickard Orange, journalist på Guardians och bosatt i Sverige, kritiskt: ”Gör inte Lagom, denna nedtryckande Luther doktrin, till en livstrend. Det är som att celebrera låga krav och likriktningar.”
Personlig har jag svårt att tänka mig denna livsfilosofi i Italien, individualisternas paradis. Det råder ett frihetskrav som närmast kan jämföras med anarkism och ytterligheter är accepterade och välkomna.
Detta får mig plötsligt att tänka på uttrycket ” ta det med en nypa salt.” Ännu ett svårbedömt ”kvantitetsuttryck”, men det får bli en annan historia.
