”I think 99 times and find nothing. I stop thinking, swim in silence, and the truth comes to me.” ― Albert Einstein
Tankarna leker kurragömma i mitt huvud och gör allt för att dra till sig min uppmärksamhet men jag behåller kontrollen. Egot känner sig åsidosatt och ogillar att inte tas på allvar. Tv, radio, tidningar och de sociala medierna kräver samma, fullständiga uppmärksamhet. Experter och opinionsbildare tävlar om att med stor övertygelse måla upp ”troliga” framtidsperspektiv, sällan med positiva utsikter. Därför har jag bestämt mig för att ransonera mitt intresse för ”aktuell information.”
Akryl. R.Ekström
Måleriet är en fantastiskt aktivitet för att bryta den onda cirkeln av negativism som härbärgerar i tillvaron. Att ställa mig framför en vit, okänslig, kallt vit målarduk upplever jag som en härlig utmaning, vilket i sig är en variant av meditation. Tankarna drar sig tillbaka och upphör att störa. De behövs inte under måleriets gång. Intuitionen i samverkan med nyfikenheten och den inre känslan av ett motiv som ännu inte har fått fysisk närvaro är den kraft som nu tar över. Motivet finns bara som ett abstrakt liv någonstans i min kropp och framträder steg för steg och gör sig synlig under penselns mjuka beröring på dukens sträva yta under arbetets gång.
Akryl. R.Ekström
Det är aldrig frågan om rutin trots att vissa tekniska aspekter återupprepas. Varje verk är alltid en ny tillkommelse och föds med en egen, bestämd identitet. Om det blir en ” pojke eller flicka” visar sig under arbetets gång. Ibland först när arbetet avslutas. Det är definitivt en ny skapelse med eget liv att välkomnas som en ny familjemedlem.
Detta får mig att minnas min upplevelse av jordbävningen i Amatrice 2016. Personligen hade jag överlevt det hemska skalvet men det tog en dryg vecka innan jag fick besked om mina målningar hade klarat sig. Flera av dem kom tillbaka till familjen, tilltufsade och smutsiga men ”vid liv”.
Ett annat sätt Giuliana och jag tar till för att skingra tankarna denna tid är att resa runt i det vackra landskap Italien erbjuder. Med tanke på att flera regioner nu är ”röd eller orange”, vilket betyder att de har hög smittorisk och inte får eller bör besökas, får vi nöja oss med att fördjupa oss i vad det kringliggande territoriet har att erbjuda. Än en gång finner vi att vi inte behöver resa långt för att finna härliga och intressanta sevärdheter.
Paganico Sabino är en av flera små sympatiska orter vid Turanosjön i provinsen Rieti. 1931 bodde där 1.024 invånare medan det idag återstår 166 boende. Det kan jämföras med min kommun Ascrea, endast ett stenkast därifrån, med hela 216 invånare. Båda dessa orter har egna kommunstyrelser med borgmästare och assessorer som sköter invånarnas grundläggande behov, naturligtvis på obetald deltid.
När man besöker dessa platser innebär det mycket trappgående då de alla är bergsorter. Men utsikterna som erbjuds som belöning gör all ansträngning väl värd. Dessutom närvarar en tystnad och en klar, ren luft som behagar både kropp och själ och laddar kroppens batterier med hälsosam energi.
Dessa utflykter avslutas ibland på någon närliggande trattoria, gärna på en bondgård med genuin mat från gården. Inte alls ovanligt med en 10-12 rätters lunch att sköljas ned med gårdens eget vin, mustigt och smakfullt.
Stunderna i denna ljuvliga natur, om så korta, återför alltid lugn till ett oroligt sinne. Tillvarons alla goda sidor som omgivningen bjuder på väcker lusten inombords till liv och allt hamnar åter på plats i livets fästning.
