“Live out of your imagination, not your history.” – Stephen Covey
Nu har jag suttit i 30 minuter framför den solbelysta väggen i ateljén utan att överhuvudtaget förändra min position en tum. Inte en muskel har rört sig under tiden jag skoningslöst låtit blicken förflytta sig granskande, långsamt men beslutsamt, från tavla till tavla. Jag har koncentrerat mig på många detaljer men framförallt noggrant studerat helhetsintrycken. Detaljer kan ibland ha speciell betydelse men helhetsbilden är avgörande.
Framför mig hänger tio av mina senaste alster utsatta för min kritiska bedömning. Ett avgörande moment som antingen utmynnar i fördömande, oavsett hur mycket arbete jag lagt ned, eller i tillfredställelse och godkännande.
Motiven måste ha liv, pulsera. Där gömmer sig berättelser och budskap som växt fram under arbetets gång. Kanske de inte kan uppfattas vid första anblicken. Därför behövs det ibland både lust och tålamod hos åskådaren att vilja förstå, en önskan att begrunda och ge fantasin fria tyglar.
Vartefter mitt arbete med en målning fortskrider når jag stunder då jag måste avbryta och lägga penslarna åt sidan. Då hänger jag upp motivet på exponeringsväggen för en avgörande analys, men inte omedelbart. Först krävs distans till motivet innan en klar bedömning kan göras.
Ögonens samarbetsvilja är på topp under förhållandevis korta perioder för att däremellan kräva stunder av vila. Skärpan återvänder då och utvärderingen kan göras med klar och utvilad blick. En stor del av min tid ägnas åt dessa stunder av kontemplation.
Kreativiteten är som ett inre väsen med en egen vilja, eget liv. Den lockar, pockar, stimulerar och kräver absolut lojalitet. Skoningslöst jagar den skapandet framåt, ibland i en, vad kan tyckas, omänsklig rytm. Jag får ibland känslan av att det inte är jag som styr min hand. Det är en inre kraft, mäktigare än någon som helst tanke. Kalla den gärna intuition. Den vet vad den vill och om jag inte stör den med ”intellektuella hinder” finner den själv vägen till ett förverkligande.
Stunderna framför målarduken, med en pensel i handen och färgerna på paletten, är ögonblick av meditation. Tankarna drar sig tillbaka och lämnar plats för skapandets domäner. Intuitionens kreativa källa tar kontrollen och styr skapelseakten vidare mot förnöjsamma avsatser. Det är naturligtvis en subjektiv upplevelse vilken inte heller behöver någons godkännande.
I stunder av skapande liksom i meditation kan man till synes vara helt insluten i sig själv, inåtvänd och isolerad. Men skenet bedrar. All kreativitet tillhör universums skapande energi. Alla människor är på olika sätt kreativa och bidrar med denna för världen så viktiga skapelseenergi.
Dessa kunskaper är ett drivmedel och ger skapandet ytterligare stimulans. Det är inte bara frågan om att fästa ett motiv på en målarduk. Det är själva skapelseakten i sig, den kreativa energin i ständig rörelse som är avgörande.
Att aktivt få deltaga i förverkligandet av ett konstverk, upptäcka färgernas outtömliga möjligheter, känna inspirationens bubblande energi i ådrorna och njuta av tillfredsställelsen att se den vita målarduken förvandlas framför mina ögon är en obeskrivlig ynnest.
