“ Inside every sane person there’s a madman struggling to get out” – T. Pratchett
I tider som dessa finns det säkert många tillfällen då känslorna söker sig extrema vägar, både på gott och ont. För några kanske det utmynnar i intensiva skapelseaktiviteter medan det för andra kan leda till svåra konfliktsituationer. Men vad jag nyligen läst i en italiensk tidning är en historia som går utöver det vanliga och därför pockade på min uppmärksamhet.
En man i övre medelåldern, bosatt i den norditalienska staden Como i regionen Lombardiet, råkade i gräl med sin hustru. I ilskan lämnade han i all hast bostaden för att kyla ned sitt heta temperament. Vreden hade stigit honom så fullständigt åt huvudet att han bokstavligen behövde gå av sig de okontrollerbara känslorna. Därför blev stegen många och långa, liksom kilometrarna, och inget tycktes längre kunna hejda hans framfart.
Dagarna gick och efter en vecka stoppade en polispatrull mannen för en kontroll i staden Fano i regionen Marche, 420 kilometer från Como. Då kom hela historien till allmänhetens kännedom.
Det visade sig att han inte bara hade lämnat hustrun utan även både identitetshandlingar, pengar och telefon i hemmet. Han bedyrade att han inte liftat med någon och mat och dryck hade vänliga människor bjudit på under vandringens gång. Han erkände också att han nu faktiskt var ganska trött efter den 42 mil långa vandringen.
Naturligtvis var poliserna skeptiska till mannens historia men vid kontroll visade det sig att en kvinna i Como verkligen hade gjort en polisanmälan om makens försvinnande.
Historien slutade gott med att hustrun bilade den långa sträckan från hemmet i Como till Fano för att återförenas med sin temperamentsfulle man. Men makens ”improviserade utflykt” kostade honom 400€ i böter för att han brutit mot förbudet att förflytta sig från en region till en annan i dessa bistra coronatider.
När jag ändå är inne på vad som skrivs i italienska tidningar dessa dagar vill jag dela med mig om denna historia drypande av ironi.
På Amazons bästsäljarlista över sålda böcker klättrar just denna period en publikation med politisk anknytning. Den handlar om Matteo Salvini, den populistiske ledaren för det norditalienska Legapartiet. Titeln på bokverket är mycket tydlig: ”Varför Salvini är värd förtroende, respekt och beundran” skriven av en politisk analytiker med namnet Alex Green.
Det märkvärdiga med boken är att den endast består av 110 blanka sidor utan ett enda tryckt ord. Inte ens sidnummer.
” Efter år av undersökningar har vi inte kunnat finna något att säga gällande dessa argument. Därför är ni välkomna att använda boken som dagbok för era egna anteckningar” sammanfattar ”författaren” angående verkets innehåll. Den publicerades i februari 2019 men har först nu nått toppen av bästsäljarlistan skriver tidningen Huffpost.
Det får mig att minnas en svensk bekant som för ett antal år sedan kom på den geniala affärsidén att sälja ”frisk luft på burk”, i aluminiumburkar, på samma sätt som drycker säljs. Mitt minne har däremot suddat ut vad som hände med denna fantasifulla ”miljösatsning” men troligtvis stötte den på lagliga hinder som satte stopp för denna specifika ”naturprodukt”. Det måste ha varit svårt att garantera att luften i burken verkligen var frisk.
Länge leve kreativiteten!
