Ostia antica
”Not how long, but how well you have lived is the main thing”. Seneca
Ostia antica
Man behöver inte gå långt för att sätta ner fötterna på historisk, antik mark i Italien. Att vara bosatt i närheten av Rom gör detta än mer realistiskt. Det verkar som att den jord vi dagligen förflyttar oss på gömmer outtömliga lager av historiska skatter som kontinuerligt grävs fram i dagsljuset och fortsätter att överraska arkeologer, historiker och allmänhet om hur välutvecklade och fungerande samhällena var för årtusenden sedan.
Ostia antica
Det var minst tjugo år sedan Giuliana och jag besökte Ostia antica senast. Kanske mer. Nu är vi här. En vårlik torsdag i början av mars. Den rymliga parkeringsplatsen erbjuder gott om utrymme, besökarna är relativt få. Vid entrén kontrollerar man vår kroppstemperatur och att ansiktsmaskerna finns på plats för användning när så behövs.
Ostia antica
Minnesbilderna från det senaste besöket har flagnat något men förtydligas mycket snabbt när våra ögon väl tar sats och smekande rusar över de romerska gatstenarna framför oss, med tydliga spår av tunga transporter med järnskodda hjul.
Ostia antica
De nakna tegelstensskeletten av teater, tempel och basilika, numera avklädda från den dyrbara marmorn som då dekorerade väggarna, vittnar om hur dessa byggnaders skönhet var skapade till fulländning av skickliga hantverkare.
Men med hjälp av fantasin och välformulerade illustrationer på italienska och engelska, väl synliga vid de mångfaldiga monumenten, får vi snabbt en klar idè om deras funktioner och hur de såg ut.
Pompeij
Mina tankar förflyttar sig under ett ögonblick till Pompeij nedanför vulkanen Vesuvius hotande skugga, i Neapels närhet, 250 mil söderut. Likheten är slående. Inte så konstigt. När staden Pompeij begravdes under Vesuvius glödande lava, år 79, så blomstrade både Pompeij och Ostia som mest i sin fulla glans. Här, liksom i Pompeij, har arkeologerna hittills endast lyckats gräva fram 40% av vad man tror sig veta finns under den bördiga jorden.
Ostia antica
Ostia, var en välmående hamnstad vid Teveres flodmynning. Hit anlände fartyg med spannmål som magasinerades på plats och tillsammans med saltet sedan transporterades uppför floden Tiber, numera Tevere, till imperiets huvudstad Rom, i stort behov av dessa produkter för en ständigt ökande befolkning.
Ostia antica
Utgrävningarna av stadens ruiner påbörjades i början av 1800 talet och berättar om livet i dåtidens samhälle. Förutom betydande officiella monument har man funnit ett stort antal boningshus som tydligt vittnar om det dagliga livet under antiken. Tusentals fötter av barn och vuxna har förflyttat sig på dessa gator liksom turisterna gör idag.
Ostia antica
Man uppskattar att under andra halvan av år 100 hade Ostia ca 50.000 invånare.
Den rymliga teaterarenan rymde 4.000 sittande åskådare.
Under 2-300 talet ökade riskerna för plundring och malarian spred sig vilket påbörjade stadens förfall. Invånarna flydde det ohälsosamma området för att söka tryggheten inåt landet.
Under medeltiden övergavs området helt åt sitt öde och förfallet blev totalt.
Det utgrävda området breder ut sig över 150 hektar mark och tar emot ca 325.000 besökare om året. Man har tagit stor hänsyn till besökarnas behov och en modern cafeteria ligger väl placerad inom området vilken vi naturligtvis besöker.
Efter en behaglig rast med en god capuccino på uteserveringen kan vi återta promenaden igen med nya krafter.
Det krävs både tid och bekväma skor för att tillgodogöra sig vad utgrävningarna har att erbjuda. Därför hoppar vi över museet denna gång för att ha en anledning att snart nog återvända.
Lido di Ostia
Värmen från den intensiva vårsolen på den klarblå himlen och det myckna vandrandet tar ut sin tribut genom att ge sig tillkänna med både törst och hungerkänslor vilket får oss att efter besöket ta oss de få kilometrarna till kusten vid Lido Ostia. En välplacerad restaurang med uteterass mot den vida sandstranden, med utsikt över det glittrande havet, blev vårt slutmål.
Lunchen som bland annat består av ”havets läckerheter” får ta sin givna tid i anspråk och vi avslutar med en kort promenad på den nästintill folktomma stranden. Det blev en fulländad torsdag i början av mars och den osympatiska pandemin kunde för stunden arkiveras i tankelabyrintens mörkaste gömmor.
