Our task must be to free ourselves… by widening our circle of compassion to embrace all living creatures and the whole of nature and it’s beauty.” – Albert Einstein
Jag vaknar plötsligt efter en lugn och behaglig nattsömn övertygad om att morgonen redan övergått till förmiddag. Det är onsdag och solens knivskarpa strålar söker envetet en passage genom de tunna gardinerna. Efter en snabb titt på klockan konstaterar jag att det fortfarande kan klassificeras som morgon. Efter omställningen till sommartid tycks tidssinnet fortfarande befinna sig i lätt förvirring.
Veckan har innehållit kontraster. Tisdagen ägnades till stor del åt ett besök i EUR, de moderna kvarteren i södra delen av Rom, där Giuliana fick utstå sin första vaccindos. Väl där passade vi på att återuppväcka minnen av våra tidigare år i Rom. Höghuset med ”de 500 fönsterrutorna” bakom den bländande vita pelarskulpturen, där undervisningsministeriet än i dag har sina lokaler, var Giuliana arbetsplats under några år vilket innebar långa dagsresor för henne från vårt hem norr om Rom.
Vi kunde inte undgå att passera förbi det monumentala Palazzo Dei Congressi där jag gjorde min konstnärliga debut i Rom 1984 genom att deltaga i en då uppmärksammad miljöutställning. Den utställningen skulle visa sig bli en inkörsport till ett långt och kreativt samarbete med staden och provinsen Rieti, strax norr om huvudstaden.
Parken kring de konstgjorda ”miniatyrsjöarna” och de lummiga trädgårdarna med vilt sprutande fontäner, som ramar in det cirkelformade Sportpalatset i en välorganiserad grönska, erbjuder de anställda i Eur’s många ”kontorskuber” en tillflykt under de efterlängtade lunchrasterna.
EUR är framförallt en väl trafikerad stadsdel fylld av museer och kontorsbyggnader, projekterad till stor del under Mussolinis tidsepok. Strikt, stelt och kyligt jämfört med det centrala Rom. Projektet syftade till en världsutställning som skulle anordnas år 1942 men andra världskriget kom emellan och planerna skrinlades.
Jag kan inte undgå att jämföra dessa intryck av stela, höga, moderna, kubistiska cementblock, beklädda med pelare i klassisk romersk anda och fönsterfasader som speglar den moderna stadsdelens frustrerande ambitioner med naturens sagolika arkitektur där tidens tand format spektakulära former och färgkombinationer. Jag syftar då på landskapet vid sjön Turano i Rieti provinsen där vi tillbringade torsdagen. Visserligen har människohänder även här deltagit i utvecklingen i god harmoni och respektfullt samarbete med naturen.
På kurviga bergsvägar kan man möta kor och ungkalvar, oberörda av de få bilar som passerar, lugnt betandes utmed vägrenarna och det har faktiskt hänt att de vänligt har svarar på mänskligt tilltal.
Det blågröna sjövattnet i Turano, som med en oberörd stilla vattenyta speglar bergens former och byarnas strukturer i en vacker, sammansmält symbios, ger intryck av gudomlig perfektion. Till naturens varierande, varma färgskala tillför himmelen sin klarblåa färg och gör paletten komplett.
När Eur bjuder på motorljud utspätt med ambulans eller polissirener och ett och annat otåligt signalhorn samt ohälsosamma avgaser erbjuder istället Turano framförallt på tystnad berikad med fågelsång och ren, klar luft. Glädjen över av få erbjuda lungorna djupa andetag av den hälsosamma luften infinner sig spontant.
Torsdagen ägnades åt plantering av tre cypresser på tomten i Turano. Medan solen gassade över våra huvuden grävde vi ambitiöst i den torra jorden för att ge de vackra växterna en rogivande plats bland övrig grönska. ”De kommer säkert att trivas” tänkte vi optimistiskt.
Den annalkande påskhelgen gör sitt intåg utan stora åthävor. Coronaviruset tvingar oss alla att avstå från det klassiska, italienska firandet på landsbygdens många tavernor eller pic-nic i det gröna med familj, släkt och vänner. De strikta reglerna för att hålla smittospridningen under kontroll är orsaken och förbjuder det sociala umgänge som annars hör påsken till.
Den italienska regeringens mål att vaccinera 80% av landets invånare till september är ett högt mål men inger ett hopp om att till nästa påsk ska livet ha återgått till det normala.
Därmed önskar vi alla en (trots allt) riktigt GLAD PÅSK!
