”If you are distress by anything external, the pain is not due to the thing itself but to your own estimate of it; and this you have the power to revoke at any time”. – Marcus Aurelius
“En dialog med en fiol”. Roland Ekström. Acrylic on canvas 60×50 cm
Den åldrige spelmannen greppar fiolen hårt med sina valkiga händer. Inte de vanliga lättsamma, mjuka smekningar som violinen är van vid att känna utan snarare bryskt och hårdhänt. Ansiktet uttrycker smärta.
Hans långa liv har i denna stund hunnit ikapp honom. Nutidens och det förflutnas tragedier fyller hans sinne med konflikter: krig, våld, förstörelse och död.
Fiolen, som i alla tider varit källan till mannens livsglädje, är medveten om förändringen och undrar därför:
”Jag har alltid givit dig liv, lust och glädje. Varför föredrar du att lägga din uppmärksamhet på vad ditt tunga sinne nu erbjuder”?
Spelmannen tycks inte höra vad violinen har att säga. Fingrarnas hårda beröring av strängarna tvingar fram bryska, okänsliga toner utan liv och stråken trycks obarmhärtigt mot instrumentets hals.
Mannen känner en intensiv önskan att straffa allt mänskligt upphov till förtryck, lidande och orättvisor runt om i världen, väl medveten om att detta är omöjligt. Trots detta lyssnar han maniskt på den negativa rösten i hans mörka sinne hellre än fiolens positiva och livsbejakande framläggning.
” Ja, jag vet, det mänskliga vanvettet existerar fortfarande runt om i världen men om du väljer att bara lyssna till sinnets destruktiva röst är du därigenom själv ett offer för dessa människors vanvett” förklarar violinen med sin spröda röst.
Mannen stannar upp och höjer stråken ett ögonblick över instrumentet. Hans tycks ägna den milda rösten en försynt tanke men strax tar den inre smärtan åter över och dramatiska toner framtvingas återigen ur instrumentets kropp.
Men violinen ger inte upp. En omöjlighet, hon är ju länken till livets källa!
”Sluta grubbla”, säger hon bestämt, ” låt istället mina ljuvaste toner nå ditt hjärta för att leda dig ut ur dessa plågsamma funderingar. På så sätt får du kraft att möta livet som det är och låta hjärtat föra din talan”.
Fiolens budskap skapar äntligen en öppning genom mannens dunkla sinne och väcker hans intresse. Genom att rikta uppmärksamheten ut mot instrumentet istället för in i den dystra tankevärlden, påverkas hans känslor och han känner ett varmt flöde av livsglädje återigen söka sig igenom den åldrade kroppen.
Fiolens budskap har haft effekt och mannen är åter tillbaka i nuet. Hans okontrollerade ilska och önskan att straffa har övermannats av hjärtats övertygande röst om fred.
Den åldrade spelmannens beröring av violinens strängar är återigen smeksamt mjuk och kärleksfulla toner strömmar nu ut i det rum där ilska och hat tidigare grodde.
Mannens fiol visar vägen till kärlekens källa och tonernas rofyllda energi fyller mannen med glädjefull extas.
