”Vild kust/ costa selvaggia”. Akryl på duk. 60×50 cm. R. Ekström
”Ålderdom / Vecchiaia”. Akryl på duk. 60×50 cm. R.Ekström
”Ålderdomen är inte så illa om man betänker alternativen”. – Maurice Chevalier
När hon ser sig i spegeln lyser ett välbekant ansikte emot henne. Ett motiv som tyckts ha inspirerat en skulptör att mejsla fram en myriad av rynkor, väl designade och välplacerade för att komplettera bilden av åldrande.
Kroppen har onekligen genomgått en förvandling som bara naturen kan tillåta sig. Detta gäller så klart inte bara henne utan alla människor, djur och växter.
Men innanför den konkreta fasaden vilar en låga som fortsätter att brinna med oväntad kraft. Inte så intensiv som för några år sedan, det måste hon erkänna. Då kunde den ibland vara svårkontrollerad, till och med invaderande. Som en vild havskust. I dessa stunder tycktes det inte existera några hinder och om de trots allt visade sig skulle de naturligtvis besegras. Det var vid sådana tillfällen misstagen ibland gjordes. Skiljelinjen mellan att lyckas eller misslyckas var finstilt.
Att lyckas vaggar en lätt in i framgångens fälla där medvinden i ryggen tycks oändlig och sinnet bara tänker på att fylla kammaren med meningslös berömmelse. I dessa stunder föredrar man att prata istället för att lyssna.
Någon lär ha sagt att när man pratar rör det sig bara om vad man redan kan medan lyssnandet däremot kan leda till nya kunskaper. Eller varför inte det gamla talesättet: tala är silver, tiga är guld.
Men hur ska man få erfarenhet utan att misslyckas? Ett krav är naturligtvis att man lär sig av misstagen oavsett när det sker i livet. Fortsätter man göra samma misstag om och om igen blir det snabbt endast en dålig vana.
Åldrandet tillhör livets mysterier där kroppen och sinnet plötsligt tycks söka skilda vägar. Människokroppen följer livets naturliga cykel liksom djur och växtriket: födas, utvecklas, åldras. Sinnet däremot verkar vilja göra motstånd mot denna utveckling, försöka påverka och försena det oundvikliga åldrandet.
John Barrymore har sagt att ” en människa är gammal när hans bitterhet är starkare än hans drömmar”.
Den frenetiska livsrytm som tillhörde ungdomen har nu utvecklats till en välkomponerad ”slowfox” där nyfikenheten om livets värden dominerar.
Att frigöra sig från livets illusioner, som t ex de vi kallar ”måste”, förenklar och förskönar vardagen och är numera den eld som behagfullt brinner innanför den åldrade fasaden.
Hon har vant sig vid sin spegelbild och räknar inte rynkorna. Håret är sedan länge vitt vilket hon numera trivs bra med. Det är verkligen skönt att bara vara.
GLAD PÅSK! BUONA PASQUA!
