“I’m so clever that sometimes I don’t understand a single word of what I am saying”. – O. Wilde
Ur hjärnans dunkla grottor växer koncept som i sig verkar ha egna liv. Små varelser med egna mål och syften.
Det påstås att vi tänker 65.000 tankar per dygn. Av dessa är 95% tankar vi även tänkte dygnet innan!
Ursprunget tycks ha ett gott syfte genom att verka för vårt överlevande. Det tar hand om nödsituationer och löser problem. Åtminstone vad det verkar.
Men ursprunget till problemen, var kommer det ifrån? Var det inte samma källa som också fungerade som problemlösare?
I så fall betyder det att våra tankar skapar problem för att sedan lösa dem, och resultatet blir inte alltid vad man önskar.
Vilket Einstein har bekräftar: ” vi kan inte lösa våra problem med samma tänkande som vi använde när vi skapade dem”.
Tankarna tycks aldrig ta semester utan kan snarare jämföras med musikskvalet i ett varuhus. En dator som fortsätter att flöda utan uppehåll. Och en stor del av dessa tankar är om oss själva, varav 80% är negativa! Wow!!
“Människan är inget annat än summan av sina tankar. Det man tänker det blir man“. Mahatma Gandhi.
En tanke går in i nästa, som snabbt bygger en bro över till ett annat tankeområde, vilken lyckas infiltrera detta i en annan tankesfär och så fortsätter det utan uppehåll, liksom ett evigt växande spindelnät. Och i det spindelnätet hamnar vi med våra tankars hjälp.
Tankarna tycks dessutom alltid tro sig ha rätt. Spelar ingen roll hur övertygande andras argument är, mina eller dina tankar har alltid rätt mot andras åsikter! Kanske även detta bottnar i den grundläggande uppgiften att få organismen att överleva. Har han fel kan det ju gå riktigt illa.
Tankarna verkar älska att förflytta sig emellan dåtid och framtid, som bollen i en fotbollsmatch och stannar ytterst sällan på en plats som vi kallar nutid. Är det inte minnen som gör sig påminda så är det framtidsprojekt som måste lösas. Synd på en fantastisk tidsperiod som faktiskt bara existerar just i detta korta ögonblick och aldrig kommer tillbaka. Vad går man inte miste om medan tankarna är upphängda i de avlägsna illusionernas världar.
En bra metod för att låta tankesmedjan vila är en skön promenad, helst ensam, för annars utbyts idéer och tankar med sällskapet. Ensam kan man fästa uppmärksamheten på omgivningen, ta in intryck UTAN att bedöma dem, för annars sätter man omedelbart tankarna i arbete. Endast ta in och njuta av naturens alla små och stora detaljer, fågelsången, dofterna, stjärnorna – naturens obeskrivliga skönhet.
Även meditation har som syfte att skapa detta enda verkliga livsmoment vilken vi kallar nutid! Det enda ögonblick där inget är konstgjort, illusoriskt, utan verklig verklighet.
Kanske det inte är lika spännande som minnen och framtidsdrömmar men det är livets grundpelare, och vi behöver nog något stabilt att stå på när tillvaron vibrerar. Det kan jag intyga, när jordbävningen i Amatrice fick min tankesmedja att upphöra med alla sina aktiviteter under ett kritiskt ögonblick. Under den tiden var det något annat som tog över. Kalla det gärna, för enkelhetens skull, “instinkt”.
copyright 2018 tusch och akvarell: Roland Ekström
