Roland Ekström

Höst i Turano

Sjön Turano

För snart 15 år sedan bestämde vi oss för att köpa ett hus vid sjön Turano i provinsen Rieti. Jag behövde en ny ateljé för mitt måleri och Giulianas envisa sökande ledde oss hit. Vi fick inte bara en ateljé utan dessutom 2 lägenheter med 2 trädgårdar.
Sjön Turano, som är vackert turkosfärgad under somrarna, ligger ca 8,5 mil norr om Rom i provinsen Rieti. Det är en konstgjord sjö efter ett dammbygge som gjordes under -30 talet och sjön är rik på fisk.
Här står tiden still, stadens larm är ett okänt fenomen och all stress är bannlyst. Tystnaden är mycket påtaglig och jäktade stadsbor försvinner här in i lugnets djupa mysterium. Inte alla storstadsbor klarar av den enorma kontrasten utan tar sig snabbt tillbaka till lejonkulan igen medan de lugna, trygga ortsborna sakta ruskar på huvudet.
Ateljén erbjuder en fantastisk utsikt över sjön vilket naturligtvis är inspirerande för mitt måleri.
Alla årstider har sin tjusning men ingen bjuder på sådan färgprakt som hösten. Solen hjälper dessutom till att öka intensiteten i färgerna som nästan blir elektrifierade.

Vårt paradis

En biltur runt sjön tar inte lång tid men man hinner samla på sig mängder av vyer som fyller näthinnan till brädden. Det kuperade området, med bergstoppar på upp till 1500 m ö h, ger känslan av massiv oändlighet. På sluttningarna har bönderna i århundraden odlat marken, då med mänsklig kraft och åsnor, idag med traktorer och en och annan åsna.
Jag bestämde mig snabbt för att bli en av Komunen Ascreas 250 invånare vilket jag kände som en plikt, liksom att rösta i de kommunala valen vart femte år. Ascreas administration sköts av två heltidsanställda ortsbor, en kvinna och en man, samt en halvtidsarbetande borgmästare som bor i Rieti.
Vår relationen med kommunen är vänskaplig och direkt.
Idag besökte jag stadshuset för att hämta mitt förnyade id kort som kostade 6€. För att ge mig växel tillbaka öppnades ett litet kassaskåp i väggen, en fd kakburk plockades fram och i den visade det sig finnas kommunens växelkassa. 2€ saknades så jag blev istället lovad en kaffe nästa gång jag kommer vilket jag tacksamt accepterade.

Utsikt från Ascrea

Giuliana och jag har gjort många, långa vandringar i bergen runt Turano och utsikten från bergstopparna går inte att beskriva.
Sommaren 2017 har varit varm och torr med mer än 4 regnfria månader. Vattenståndet i sjön har sjunkit till en mycket låg nivå och vi har aldrig sett något liknande under alla de år vi bott här. Vi behöver en snörik vinter och mycket regn för att kompensera detta.
Det finns gott om svart tryffel, karljohansvamp och kastanjer i skogarna liksom också vildsvin. På menyerna i de lokala restaurangerna finner man ofta färsk tryffel, pasta med karljohansvamp och vildsvinsragú. Jättegott!

Bergen runt sjön Turano

Colle di Tora har 356 invånare men ökar invånarantalet med några hundra under sommarperioderna. Staden ligger vid sjön med badstränder och camping för husbilar.
Turano har konstigt nog inte blivit någon turistmagnet vilket majoriteten av ortsborna är nöjda med. Däremot fylls restaurangerna under helgerna då italienarna gärna flyr städerna i båda bilar och motorcyklar till en lugn långlunch på landet. 2-3 timmar är inte alls ovanligt.

Här kan vi dra oss tillbaka från storstadsrytmen och gå ner i varv. Det verkar som att tiden tänjer sig och ökar antal minuter per timma. Eller också är det hjärnan som plötsligt finner sig ostörd och kan tillåta sig större utrymme. Hur som helst så räcker tiden till på ett ovanligt sätt och man får så mycket mer gjort i en mycket lugnare takt.
Jag har dekorerat den vackra trädgården med några målningar, inspirerade från omgivningen, målade med lackfärg på aluminiumpannåer och det verkar som att även de förblir tidlösa. Efter flera år av exposition i både sol och regn, sommar som vinter, fortsätter de att lysa med samma intensitet som när jag målade dem.

I trädgården

Köksfönstret erbjuder en fantastisk inramning till sjöutsikten och på avstånd ser vi staden Colle di Tora. Det är en fröjd att äta frukost på balkongen och starta dagen med en tacksamhetens tanke för denna oerhört vackra skapelse. Vad mer kan man begära?

Utsikt från köksfönstret