“Most people are other people. Their thoughts are someone else’s opinions, their lives a mimicry, their passions a quotation”- O. Wilde
I vårt sociala mönster, när vi möts med vänner och bekanta, söker vår uppmärksamhet ofta en persons ögon när vi pratar. Ibland vill vi förstå vad dessa “själens speglar” uttrycker? Vi hör och upplever människors röster, men ibland undviks ögonkontakt under samtalen, kanske av blyghet eller ouppmärksamhet.
Ibland uppstår ögonkontakt och då händer det att orden, som rösten förmedlar, inte alltid stämmer med det språk ögonen talar. Sociala banaliteter snubblar ibland lätt över tungan och slinker ut mellan frusna läppar, förvridna i en grimasch vilken förväntas uppfattas som ett leende. Ett inlärt mönster vilket får tjänstgöra för ett engagemang som saknar innehåll.
De orden skulle kunna tas på fullaste allvar, om det inte var för ögonen som avslöjar något annat, ett deltagande vilket inte finns. De förnekar närvaro och bekräftar därigenom ordets tomma innebörd.
Med hjälp av vokaler och konsonanter skapar vi ord som ska representera våra tankar, känslor och intryck inför omvärlden, i det ögonblick de uttalas. Men vi har kanske vant oss vid att inte alltid ge orden så stor betydelse.
Och detta avslöjar våra ögon, för de bottnar i ett inre rum där ett ljus av sanning fortfarande har plats. Och det rummet, där själen vilar, går inte att korrumpera.
Copyright 2018 Akvarell: Roland Ekström
