“I’ve begun to realize that you can listen to silence and learn from it. It has a quality and a dimension all its own.” ― Chaim Potok
Vad är det som gör tystnaden så unik?
Då menar jag inte bara den tystnad som endast är en avsaknad av ljud, den som uppstår när någon har talat till punkt och hämtar andan, när en bilmotor stängs av eller när kvarterets hundar slutar skälla.
Jag talar om den tystnad som innehåller en egen, intensiv livskvalitet i ett förunderligt tomrum, där känslor och upplevelser blommar fritt av vad tystnaden i all naturlighet förmedlar: stillhet!
Kanske just den tystnaden är så unik för att den är så svår att finna i vårt dagliga liv.
Ljudkulisser och rörelse tillhör vardagen idag. Musik eller röster skapar atmosfär, sällskap, ingjuter en illusorisk trygghet. Trafiken, maskiner av alla slag… inget är ljudlöst. T o m vinden bidrager. Vi fostras till en ständigt pågående samlevnad med ljud vilken inte ifrågasätts.
Det är ett misstag att tro att tankar är en del av tystnadens tomrum endast för att orden inte uttalas. Tankar är mentalt ”skval”.
Försök stäng av de eviga tankeströmmar som fyller din tillvaro i vaket tillstånd så finner du en näst intill omöjlig uppgift. Du tror du lyckats stoppa flödet för ett ögonblick, men strax pockar ett ord eller en mening på din uppmärksamhet och återigen finner du dig fylld av detta mentala skval: värderingar, kommentarer, frågor, synpunkter av alla slag…
När jag söker mig till naturen i ensamhet, finner jag att tystnaden är ”anhörig” till den rena, jungfruliga luft som omsluter mig i de täta skogarna eller på bergets högsta topp. Tystnaden blir kristallklar och jag tycker mig kunna höra fjärilarnas vingslag när de lyfter från en blomma till en annan. Solens vibrationer i den ljumma atmosfären klingar som smekande toner i ett ljudlöst landskap.
Tankarna fängslas och absorberas av renheten i idyllen där blommornas dofter kryddar luften på nära avstånd, grässtrån dansar med vinden till ljudlös musik och trädens löv njuter av fågelsången.
“Attention”: R. Ekström
Jag vet, ord, sammansatta på detta sätt, kan lätt missförstås eller tas för naivt svammel. Men om du ger de orden samma betydelse som palettens färger, kan de plötsligt förevisa en aning av universums svårförståeliga varande: de behöver inte förstås, endast upplevas, liksom upplevelsen av att begrunda ett konstverk. Det är inte nödvändigt att förstå tavlans budskap eller konstnärens intention. Känslan inför det synliga stimulerar sinnet och avger en reaktion, en samklang. Detsamma är det med ord: de diktar en skapelse vilken föder en känsla som orsakar en samklang i läsarens sinne.
Människan av idag är omsluten av ljud av alla slag, vilket skapar mentalt begär av ytterligare bakgrundsljud i vårt vardagsliv. Tyvärr urholkar de vår naturliga relation till tystnaden vilken, i ostört tillstånd, erbjuder mental återhämtning och vila.
Tystnaden kräver inget av oss. Vi kan uppleva den som en universums gåva i vilken vi alla är likvärdiga och välkomna. Allt vi behöver göra är att tillåta dess existens.
“Silence is a source of Great Strength.” ― Lao Tzu
copyright 2019: R. Ekstrom
