”Nature always wears the colors of the spirit” -Ralph Waldo Emerson
Vi är väl medvetna om att 72 timmar på Siciliansk mark är ofullständigt. Men under resans gång har vi också fått njuta av av Kalabrien och även kunnat beundra ”Italien söder om Rom” via vårt bilfönster.
Idag, vår sista dag, låter vi bilen ta oss med ut i det okända sicilianska landskapet för att tillfredsställa vår nyfikenhet inför det alldagliga. Vad gömmer sig bakom det vardagliga i byarna och i den täta grönska som breder ut sig på båda sidor av de anspråkslösa vägarna? Vad döljer sig bortom bergen och kullarna?
Vi finner evigt utbredda ”skogar” av fruktträd där apelsinträden är i klar dominans. Harmonin mellan människan och naturen speglar sig i de välskötta plantagen där varje liten detalj är betydelsefull. Små byar vakar yrvaket över dessa givmilda marker, där människornas ryggar krökts under tungt arbete i generationer för att tillfredsställa naturens nyckfulla krav. Men resultatet har inte låtit vänta på sig.
Vi möter en sund sinnesro i de små kustbyarna där fiskebåtarna behandlas med stor respekt av kunniga invånare. Ett leende följer alltid deras nyfikna blickar när vi närmar oss detta så ovanliga, men ändock så familjära. Otaliga italienska filmer har redan gjort oss bekanta med Siciliens magiska varande. Allt stämmer, tänker vi förnöjt och ler igenkännande tillbaka.
Sista kvällen och sista solnedgången med Etna som huvudperson.
Nästa morgon tar färjan oss snabbt över från Messina till fastlandet igen och mycket snart rullar vi vidare på den trafikfria autostradan A2. Vårt mål är den kalabriska staden Cosenza där vi ska övernatta. Återigen förundras vi över den rika, gröna vegetationen som inte tycks ha något slut.
Cosenza kallas även Kalabriens Aten. En modern syditaliensk stad med 67.000 invånare. Vi anländer strax efter lunch och möts av i stort sätt tomma gator. Folk sitter naturligtvis vid matborden i denna stund vilket gör det lättframkomligt för att hitta det centrala hotellet.
Nu har vi eftermiddagen på oss att upptäcka vad som döljer sig i denna, för oss okända stad. Med en liten karta i handen vandrar vi mot stadens centrum där vi även finner den gamla stadsdelen.
Innan vi lämnar den moderna stadskärnan för att ta klivet in i ”antikviteten” möter vi en kolossal struktur i metall med enorma figurer med grekisk utstrålning. Med Giulianas närvaro på bilden förtydligar det skulpturens storhet.
Den centrala gågatan har plötsligt fyllts av mätta och belåtna barn och vuxna som, när de väl har avslutat lunchen, söker vänner och bekanta för en stunds gemenskap. Det är en vanlig vardag men stadens invånare tycks inte ha något speciell för sig annat än att umgås, på traditionellt sydländskt vis.
Vi passerar floden Busento och en mycket suggestiv vy vilket gör sig bra på bild.
Den gamla stadsdelen ger verkligen intryck av att vara gammal, kanske även övergiven. Vi följer den smala gatan Corso Telesio som leder oss in i de åldriga, skröpliga kvarteren.
Små butiker dyker upp med ojämna mellanrum och plötsligt befinner vi oss framför en musikaffär av det åldriga slaget. Nostalgiska känslor tvingar mig att sätta skyltfönstret på bild. Affären är för tillfället stängd men jag kan läsa mig till att här arbetar en stolt fiolbyggare och restauratör av antika instrument. Jag känner mig plötsligt ung på nytt.
Några steg till så är vi framme vid den gamla Domkyrkan från 1100 talet som är värd ett besök. Tvärs över den mycket smala gatan ligger en bar så nära att man kan sträcka ut armen och nästan vidröra barstolarna.
Just det, baren heter Irish Coffee där vi nu har slagit oss ner. Dels vill vi vila benen men framförallt är jag nyfiken på deras Irish Coffee som givit namnet åt den italienska baren. Utrymmet är extremt litet med plats för högst 6 personer, inklusive bartendern. Men idag är vi ensamma. Jodå, det smakar mycket whisky och lite kaffe. Giuliana föredrar ett glas uppfriskande prosecco. Med tanke på värmen och promenaden borde jag nog ha valt detsamma.
Tillbaka på hotellet så bjuds det på god mat och en behaglig nattsömn. En rik frukostbuffé väntar oss på morgonen före hemresan. Vi är tidigt på benen, utvilade och mätta. Nu styr vi norrut, mot Neapel och sedan vidare mot Rom.
Vi lämnade vårt hem för 6 dagar sedan och har vid hemkomsten avverkat 200 mil.Vårt Sicilianska äventyr med bil är över. När vi väl kliver in i hemmets lugna vrå i FIANO kan vi instämma i det gamla, utslitna men ack så sanna talesättet: ”Borta bra men hemma bäst!”
