“Live in each season as it passes; breathe the air, drink the drink, taste the fruit, and resign yourself to the influence of the earth.” – H. D. Thoreau
Är det något som lättar sinnet under heta sommardagar så är det en vistelse i bergsmiljö. Väl medveten om att höga berg inte hör till den svenska landskapsbilden har jag trots detta en starkare dragning till höga berg än de utsträckta, gulvita sandstränderna utmed kusterna. Detta intresse delar jag med Giuliana. Det innebär att vi helt säkert tillhör en minoritet av jordens befolkning.
Man ser aldrig ett berg så överbefolkat som en beach under högsommartid. Vi kan vandra kilometervis utan att träffa på en enda människa. Däremot stöter vi gärna på ständigt betande men nyfikna hästar och kor med klingande skällor runt halsarna, som tacksamt undslipper en stor del av de osympatiska insekter som håller till på lägre nivåer. Dessa lyckosamma djur tillhör alltså samma passionerade minoritet som vi.
Nu pratar jag först och främst om de italienska Apenninerna som sträcker sig utmed hela det italienska territoriet, från norr till söder. Och jag koncentrerar mig gärna på berget Terminillo, romarnas ”närmsta berg,” med en höjd på 2.200 meter över havet, i centrum av detta avlånga land.
När solen får termometrarna i Roms cementerade, historiska kvarter att koka så flyr romarna till havet eller till bergen. Avståndet mellan Rom och Terminillo är endast ca 80 kilometer men temperaturskillnaden är minst 10 grader, för att inte tala om skillnaden mellan storstadsluft och bergsluft.
Terminillo är inte bara namnet på berget utan även orten på ca 1.750 meters höjd. Förutom hotell och olika typer av residens, restauranger, barer och affärer satsar man på aktiva nöjen för de yngre. Man vet att ska föräldrarna kunna koppla av måste barnen ha något att göra. I stället för att åka kana på snö så har man lagt ut enkelt långa rutschkanor i plast på marken. De välljudande skratten, innehållande både förtjusning och spänning, hörs på långt avstånd.
Hästar, åsnor, mountainbikes och mycket annat finns att hyra och äventyrsklättring bland trädtopparna för både barn och vuxna är populärt.
Vid ett av våra besök, en söndag i början av juli, visade det sig att italienarna nu njuter i fulla drag av friheten efter karantänen. De nya reglerna tycks följas utan problem. Alla besök inomhus kräver ansiktsmasker och både barer och restauranger erbjuder både inom och utomhusservering. Borden är placerade med gott avstånd från varandra och personalen bär masker och serverar med ”viss distans”. Alla affärer erbjuder hygieniskt gel för händerna vid entréerna. Stämningen är allmänt god och befriande. Folk håller avstånd och allt verkar normalt.
Terminillos sportanläggning ligger för ögonblicket i vila. Annars är det en populär anläggning för höghöjdsträning för både fotboll och fri idrott. Både nationella och internationella idrottare förlägger gärna träningen här.
Vi är så lyckligt lottade att vi kan ta oss från hemmet till toppen av berget på en dryg timme. Vägen uppför är slingrig men bred och bra asfalterad. Trots den branta stigningen finns det gott om cyklister på vägen, i alla åldrar och kroppsformer, vilken naturligtvis är ett sundhetstecken. Cykelsporten är populär här och alla är klädda i åtsittande trikåer, precis som de unga, långa och magra idolerna.
En annan populär aktivitet är picnic och utomhusgrillning. Hela familjer, från de yngsta till de äldsta, gör gemensam sak. De lastar 3-4 bilar fulla med folk, husdjur, stolar, bord, campingtält och mat för att sedan tillbringa söndagen tillsammans på sval nivå. Inget saknas. Skratten och sorlet fyller tystnaden till brädden och familjegemenskapen svetsas på så vis ytterligare samman. De yngre männen går på jakt efter grenar och kvistar, vilket det finns gott om, och sedan grillas det i timmar. Dofterna av grillat kött och korv infiltrerar bergets alla skrymslen och vrår och retar aptiten även på icke inbjudna.
Som sagt, det är något speciellt med berg. Speciellt höga berg. Och trots att man har närmat sig solen på dessa höga höjder upplever man inte hettan. Men man bedrar sig för när man sen ser sig i spegeln på kvällskvisten så har solen inte legat på latsidan och utsatta kroppsdelar ”lyser röda som tomater. ”
