”The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it.”-T. Pratchett
Tyvärr, men nu är vi tillbaka på ruta ett. Månader av bistra och omskakande erfarenheter, nya spektakulära upptäckter och kunskaper, diskussioner och debatter har inte lett till någon framgång. Snarare tvärtom! Det som tidigare antogs som livshotande, skrämmande och overkligt har den senaste tiden tagits med ”en stor nypa salt.” Vi är helt enkelt tillbaka där vi startade: lock down och utegångsförbud.
Sommaren erbjöd falska förhoppningar och livet återgick snabbt till det ”normala” efter den dramatiska våren. Den italienska semestermånaden var precis som den alltid varit, visserligen med avsaknad av utländska turister, men det gapet fyllde den inhemska befolkningen med stor glädje och lusta.
Men i vassen låg samhällets fiende nummer ett, Corona-19, och lurade. Det gjorde sig ingen brådska och avvaktade rätt tidpunkt för att slå till igen. Viruset behövde bara invänta människors ovarsamhet för att angripa och det dröjde inte länge tills tillfälle gavs.
Trots alla goda råd och kunskaper från hela världens experter om risken för pandemins ”återuppståndelse” kom detta ändå som en total överraskning. Inte bara i Italien. Hela Europa gick i fällan och snabbt steg statistiken över smittade och sjuka och sjukhusens sängar började återigen att fyllas av covidsmittade patienter.
Framsyntheten att bemöta ett eventuellt nytt angrepp med utökade vårdplatser, utrustning och personal visade sig ha ignorerats. Förhoppningen att landets invånare skulle vara ansvarsfulla och kloka av erfarenheterna kom på skam. Rekommendationerna hade förlorat sina innebörder.
När nu den italienska regeringen dramatiskt bestämt sig för att återigen tvinga på befolkningen en oönskad lock down fylls gator och torg av ilskna demonstranter som skriker efter frihet. Förstörelse och våld visar sig återigen vara en del av de frustrerade reaktionerna. Restaurang, barägare och affärsinnehavare är förtvivlade och ser deras surt förvärvade försörjningskällor gå upp i rök.
De italienska färgerna är från och med nu röd, orange och gul. Landets regioner har indelats i tre riskzoner vilka innehåller varierande restriktionskrav. Den röda färgen indikerar den största riskzonen, därefter följer orange zon som följs av gul zon.
Det har förts diskussioner i dagar mellan regeringen och regionerna om de nya åtgärderna och när de nu sattes i funktion bröt helvetet löst. Regionerna delar inte hälsoministeriets utvärdering av vilken riskzon de tillhör, framförallt därför att uppgifterna för utvärderingen är gjord före 25 oktober. Flera förändringar har skett efter det datumet och borde ge en bättre position, anser de.
Dessutom har regeringen valt en omedelbar ” uppgradering” till en högre riskzon om en regions situation förvärras medan de vid förbättringar måste vänta två veckor efter uppvisade resultat.
Som vanligt är konflikten stor mellan regering och opposition och presidenten Mattarellas förhoppning om samarbete över de politiska gränserna för nationens bästa har framförts inför döva öron.
Personligen kan Giuliana och jag pusta ut tillsvidare. Romregionen Lazio tillhör för tillfället den gula riskzonen men kan snabbt uppgraderas till orange- eller i värsta fall, röd zon om situationen drastiskt försämras.
I gul zon får vi vistas ute, promenera, visserligen med krav på ansiktsmask och vi får förflytta oss dagtid inom vår region utan krav på redovisning av goda skäl. Restauranger och barer är öppna till klockan 18. Utegångsförbud råder från kl 22.00 till 05.00. Affärer får hållas öppna.
Orange zon: samma som ovanstående med tillägg att restauranger och barer måste hållas stängda. Speciella skäl krävs för att förflytta sig i regionen.
Röd zon: samma som ovanstående men här måste även affärerna hållas stängda. Förbud att förflytta sig i kommunen eller regionen.
Men liknande situationer råder runt om i Europa. Jag har i dagarna fått information från det holländska galleriet Imspa att min utannonserade konstutställning 15/11-20/12 2020, har tvingats flyttas fram till den 17 januari 2021 på grund av landets nya restriktioner mot pandemin. Vi är alltså långt ifrån ensamma.
Under skrivande stund fylls dessutom massmedia om den osannolika utvecklingen av presidentvalet i USA.
Det är bara att konstatera att år 2020 verkligen har visat sig vara ett surrealistiskt, dramatiskt år.
