”If you want to live a happy life, tie it to a goal, not to people or things.” ― Albert Einstein
Första gången jag träffade henne var på ett museum i Rom. Hennes ålder var svår att definiera men hon var mogen och klassiskt personlig. Intresserad, uppmärksam och öppen för kommunikation.Vi möttes sedan vid ett par andra tillfällen innan vi lyckades bekanta oss med varandra.
Hennes sofistikerade utstrålning gjorde mig nyfiken. Det tog ett tag innan hon bestämde sig för att berätta om sig själv men tydligen fick hon förtroende för mig och även denna gång var det av stort värde att lyssna.
Detail
Hennes liv hade bestått av sökande. Envetet, ofta desperat. Ibland trodde hon sig vara nära, kanske rentav framme, men så slank det henne ur händerna och hon fick börja om från början igen.
Hon var så övertygad om dess existens men tog för givet att det inte var gratis. Ingenting är gratis i livet, hade hon lärt sig. Allt har sitt pris. Det krävs alltid insatser för att uppnå något, och det hon sökte var helt enkelt ett formidabelt mål.
Först förstod jag inte vad hon talade om men så insåg jag plötsligt att hon talade om Lyckan! Detta av så många eftertraktade tillstånd av fullständig glädje, fullkomlighet och uppnående av den känsla som bekräftar att livet utan tvekan är något exceptionellt, fantastiskt! Hon hade sökt denna eftertraktade känsla i alla hörn och kryphål i världen. Ett intensivt sökande som tyvärr visade sig bara erbjudit frustration som resultat.
Hon trodde sig ha funnit den genom framgångar, i uppskattningen hos sina medmänniskor, i berömmet, samförståndet, i konsumtionen, i ägandet, i de fina titlarna.
Ibland trodde hon sig ha funnit den i uppflammande relationer som fick henne att för ögonblicket glömma livets baksidor. Men återigen kom vardagen ikapp henne och jakten efter lyckan återupptogs igen.
Kanske den fanns på andra sidan jordklotet, i andra kulturer?
Kanske den fanns i våldsamma livsupplevelser då modet sattes på hårt prov? Kanske var det smärtsamma eller skräckinjagande utmaningar som skulle ge henne lycka?
Hennes liv hade passerat från ena ytterligheten till den andra: genom skratt och gråt, skräck och smärta, lust och förnedring…
tills en dag hon fann svaret på vad som hindrade henne från att finna det hon sökte. Hindret var själva jakten efter lyckan! Hon insåg nämligen att den eftertraktade lyckan hon sökt världen över var en skapelse av hennes egen olycka! En skapelse av hennes undermedvetna sinne för att finna en motpol till den olycka hon så ofta ställts inför. Hennes verklighet var nämligen att olycka existerar, därför måste även dess motpol finnas. Det var därför det mål hon så intensivt sökt efter. Och ju längre jakten pågick desto längre tycktes målet förflytta sig, bort i den skumma horisonten.
Men till slut insåg hon hur blind hon har varit: lyckan är inte ett objekt! Det går inte att köpa för pengar. Det går inte att jaga lyckan. Den kan inte erövras med kraft eller slughet.
Där och just då avbröt hon jakten och då, när alla ansträngningar upphört, visade sig lyckan av sig själv. När jakten upphörde uppenbarade den sig plötsligt i full kraft. Och då upptäckte hon sin missuppfattning om vad lycka är: Tillfredsställelsen, behaget och glädjen att finnas till. Uppskattningen över tillvarons små och stora händelser, det enkla i hennes liv som hon med tiden blivit blind för, det var den verkliga lyckan.
Den fanns redan från början på plats, inom henne. Det var hennes illusoriska drömmar, begär, önskningar och krav som avhållit henne från att uppleva den. Illusioner som förde henne långt bort från sig själv och verkligheten.
Nu hade hon återfunnit jaget i djupet inom henne där lyckan hela tiden funnits på plats.
Begären, önskningarna, drömmarna och kraven var det som fört henne på villospår att söka världar långt bort där de inte gick att finna, medan lyckan hela tiden var närvarande, i väntan på hennes ankomst.
Med denna lilla berättelse vill Giuliana och jag önska er alla ett lyckligt och hälsosamt år 2021.
GOTT NYTT ÅR!
Drawings: indian ink on paper by Roland Ekström
