“Trees are the earth’s endless effort to speak to the listening heaven”. –Rabindranath Tagore
Jag står med en kratta av trä och gul plast i min vänstra hand och blickar entusiastiskt upp mot mångfalden av grönska ovanför mitt huvud, täckt av gröna och svarta oliver. Giuliana gör detsamma. Massor av små oliver som ska plockas. Någon har sagt att de små är de bästa. Det vill vi naturligtvis gärna tro på.
I bästa fall räcker det med en lätt beröring med redskapet för att få frukterna att följsamt släppa taget om trädgrenarna och falla mjukt mot marken. Ibland är det svårt att se eller komma åt dem mellan de många bladen och grenarna. En stege kan vara till hjälp men ibland måste man ta till rena ” Tarzanfasoner” och klättra på grenarna. Vi är beredda på allt för att få oliverna plockade!
Under våra fötter ligger ett grönt nät utbrett för att mildra olivernas omedelbara kontakt med jordytan. De bör helst inte skadas i fallet. Några frukter studsar lätt på mitt huvud innan de oskadade fortsätter falla. Det är november, dags för de folkkära frukterna att plockas. Det är inget tungt men ändock ansvarsfullt arbete som kräver ett visst tålamod. Giuliana och jag känner att vi har grannarnas ” professionella” ögon på oss och turas om att kratta och plocka med stor inlevelse.
I april 2018 var vi tvungna att omplacera två av våra tre olivträd i trädgården. Ett aktuellt ombygge krävde större svängrum och det gick ut över två välmående olivträd som vuxit till sig under de år de stått där, långt innan vi kom hit. Vi var oroliga för att de inte skulle överleva en sådan invasiv process men enligt en lokal trädgårdsmästare var det inga problem. ”Olivträd är robusta och klarar det mesta” påstod han övertygande.
Med tanke på hur gamla de kan bli måste det stämma. I byn Canneto Sabino, ett par mil från vårt boende, växer ett olivträd som påstås vara 1.000 år gammalt, kanske mer och fortsätter ge hundratals kilo frukt årligen. Inte illa. Då har vi någonting att se fram emot.
Nya hål grävdes, ”inte för djupt” enligt trädgårdsmästaren ” för rötterna ska kunna höra kyrkklockorna”, vilket blev svårt att uppfylla med tanke på att det inte finns någon kyrka inom hörhåll.
Vår förhoppning 2018 var att träden skulle bära frukt efter 2-3 år vilket alltså besannades i år. Två av tre träd gav sympatiskt nog god skörd medan det tredje, vilket är ett av de omplacerade, fortfarande tjurar.
Fyrtio kilo oliver blev årets skörd vilket gav sex liter olivolja av god kvalitet. Det kanske inte låter så mycket men för oss är det ett lyft.
Förhoppningsvis kan vi kanske se fram mot sextio- sjuttio kilo nästa år om även det tredje trädet beslutar sig för att samarbeta och sluta trilskas.
Det är inte almanackan som avgör när oliverna ska plockas, även om november anses som olivplockningens månad i vår region, utan det är naturligtvis mognaden som indikerar tidpunkten. När de gröna oliverna börjar anta en blåsvart färgton är det ett tecken på att de ska plockas.
Italien är rikt på olivodlare från norr till söder men 85% av olivoljan produceras i de syditalienska regionerna Apulien, Kalabrien, Basilicata, Sicilien och Sardinien.
Olivolja är det mest använda matfettet i medelhavsdieten och anses vara en elixir för ett långt leverne. Förutom fett, som klassas som ”bra fett”, är oliverna rika på vitaminer, framförallt E, betakaroten, antioxidanter och fibrer.
Som inbiten älskare av smörstekt potatis har jag även lärt mig uppskatta kokt potatis smaksatt med ett par matskedar välsmakande olivolja av god kvalitet. Även en grillad entrecote smakar fantastiskt bra med pressad citron och några droppar olivolja. För att inte tala om ”bruschetta”, nyrostade eller grillade brödskivor, smaksatta med en nypa salt och olivolja. Lättlagat och gott!
Buon apetito!
