“You can become blind by seeing each day as a similar one. Each day is a different one, each day brings a miracle of its own. It’s just a matter of paying attention to this miracle.” – Paulo Coelho
När jag började publicera mina berättelser på denna hemsida hösten 2016 så fanns det ingen hejd på inspirationen. I början skrev jag upp till tre inlägg i veckan och idéerna flödade som vilt porlande bäckar. Detta pågick länge tills jag fick lägga band på mig själv och nöja mig med en, högst två uppsatser i veckan, mest för att inte ”trötta ut” mina trogna läsare som stadigt hade ökat i antal med tiden.
Så kom Corona in i tillvaron och med den restriktioner som gjorde det svårare att förflytta sig i detta fascinerande land. Vi blev satta i karantän, så även min livsbejakande inspiration och strax började flödet av idéer att sina. Det stod mycket snart klart för mig att husets fyra väggar inte gjorde tillvaron speciellt fantasieggande.
Visst fanns det fortfarande en hel del att berätta om: hur pandemin vände upp och ned på hela Italien, stängde ned alla de aktiviteter som tillhör landets mångkulturella och ekonomiska kärna ( turism, barer, restauranger, hotell, museer mm), myllret av Tv och radiodebatter om pandemin och vaccinets vara eller icke vara osv men det visade sig snart vara samma frustrerande fenomen runt om i Europa. Och om det var något jag ville undvika så var det negativa och pessimistiska inlägg.
Min tillflykt blev det stora utbudet av italienska tidningsartiklar som dagligen väller ut ur tidningspressarna och sköljer över den italienska befolkningen med nyheter. Men snart nog insåg jag det hopplösa i att finna intressanta, positiva reportage. Tydligt är att 99% av utbudet är negativt och rent ut sagt pessimistiskt. Kvarstår det faktum att allt gott och samhällsnyttigt som görs utförs av anonyma människor och det sker i tysthet.
Men det händer faktiskt att om man söker ordentligt kan man finna små medmänskliga tidningsnotiser någonstans i skymundan. Med några få rader kan de berätta om något oväntat positivt, t ex hur någon har förlorat sin plånbok med pengar, kontokort etc vilken har upphittats och överlämnats till polisen. Glad blev ägaren av plånboken och glad blev förhoppningsvis också journalisten som upptäckte att det trots allt finns ärliga människor. Speciellt om upphittaren är arbetslös, kanske dessutom invandrare.
Det kan också handla om att allt fler unga människor utbildar sig inom jordbrukssektorn och lämnar storstäderna för en ny, hälsosam tillvaro på landsbygden. Den övergivna glesbygden får plötsligt liv igen.
Nyligen har man kunnat läsa om en ny trend där folk väljer att lämna sina trygga och välbetalda men oinspirerande anställningar för ett ”äventyr” på egen hand. Unga utbildade kvinnor och män tar steget att bryta med det etablerade för att förverkliga sina inre drömmar.
Som konstnär tar jag mig ibland friheten att från och till använda hemsidan till att visualisera min konst, väl medveten om att ett konstverk sällan kommer till sin rätt på fotografier. Men målningarna är i sig kommunikation liksom skriften, fast i bildform och förmedlar tankar och idéer, något som människan i urtider har använt sig av.
Min önskan är naturligtvis att genom bilderna förmedla positiva tankar då jag anser att den negativa bild av samhället som förmedlas av massmedia är snedvriden och destruktiv. De goda och positiva värdena överskuggas av dagliga kaotiska och dramatiska enturbulenser. Vi tycks bli ”blinda och lomhörda” för det ”finstilta”. Men faktum är att vår fantastiska värld fortsätter att erbjuda oss sin skönhet oavsett om vi är medvetna om det eller ej. De positiva och samhällsnyttiga krafterna fortsätter att verka i sina livsbejakande övertygelser trots vår omedvetenhet. Vi behöver bara öppna ögonen och bli mer lyhörda för deras existens.
