“Imagination is more important than knowledge. For knowledge is limited to all we now know and understand, while imagination embraces the entire world, and all there ever will be to know and understand.” ― Albert Einstein
Alla vägar bär till Rom sägs det. Det betyder helt logiskt att det också finns ett lika stort antal vägar som leder bort från Rom, ut i det vida grannskapet till alla delar av landet: via Flaminia, via Appia, via Salaria mfl. De ”antika” romarna gjorde ett bra arbete även om vägarna då var allt annat än säkra. Men det kan tilläggas att många av dagens asfalterade vägar är så fulla av hål, sprickor och skavanker att det kan ifrågasättas om det har skett en förbättring i modern tid.
Trots att solautostradan passerar ”vägg i vägg” med Fiano Romano, vår hemort strax norr om huvudstaden, väljer Giuliana och jag gärna de gamla romerska vägarna trots de skavanker som gör sig gällande av det enkla skälet att de erbjuder intressantare miljöer och vackrare utsikter. Visserligen tar det längre tid att nå våra utflyktsmål på grund av mängden av kurvor och hastighetsbegränsningar men det är det värt. Visst, chansen är dessutom stor att man hamnar bakom traktorer eller api trehjulingar under någon kilometer eller mer men hellre det än att trängas med tjogtals sammangaddade långtradare på autostradan, den ena nosande i häcken på den andra, i kilometerlånga rader.
Pyttesmå och medelstora orter avlöser varandra och hastighetsbegränsningarna pyntar landskapet med 50 och 30 skyltar, även 15 och 10 om de lokala myndigheterna är extremt försiktiga eller i behov av att förbättra kommunens ekonomi med vad böterna inbringar. Giuliana, som föredrar att köra, är nitisk vad gäller hastighetsbegränsningar och den stora mängden automatiska hastighetskontroller med efterföljande hot om böter ger henne rätt. På så sätt råder ett äktenskapligt lugn i vår bil medan stressade bakomliggande bilister gör allt för att göra oss till lagbrytare, vilket de obevekligt misslyckas med i vårt fall. Vi har dessutom vant oss med att ignorera deras ”ociviliserade åtbörder”.
Under åren som passerat har ett flertal turistbussar med svenska resenärer i vårt sällskap trafikerat det landskap vi nu rullar fram i. Hade busschaufförerna då fått bestämma hade de säkert valt autostradan men våra mål var inte bara att nå slutdestinationen utan även att njuta av vad som fanns att uppleva på vägen dit.
Toffia, Roccantica, Montebuono, Torri in Sabina, Casperia… klingande namn på ljuvliga platser utspridda i det fagra Sabinalandskapet. Orter med intressanta historiska identiteter som stimulerade och ökade nyfikenheten. Det gav mig dessutom tillfälle att förbättra min svenska genom att guida och berätta om dessa platser och allt övrigt mellan himmel och jord.
När det stod vinprovning på programmet var den lilla orten Magliano Sabina ofta vår destination. Vårt mål var då vad vi opretentiöst kallade ” Vinfabriken”, något enklare att minnas än det långa namn som i verkligheten gällde: Cantina sociale vini dei colli Sabini. Stämningen var alltid förväntansfull inför dessa besök och de stora cisternerna, sprängfyllda med vin av olika sorter som mötte oss vid ankomsten infriade de första förväntningarna.
Att personalen dessutom förberett med smakfulla tilltugg i form av bruschetta, smörgåsar och kakor gjorde inte saken sämre. De goda lokala vinerna lockade naturligtvis till inköp medan stämningen steg i takt med att provsmakningen samtidigt försökte släcka en lättjefull törst.
Men höjdpunkten var trots allt de luncher som följde efter besöket på vinfabriken. Familjen Nesta, restaurangens ägare, förundrades alltid över de sympatiska ”tystlåtna svenskarna”, vana som de var med högljudda och stimmiga italienare. Våra långbord fyllde de kontinuerligt med maträtter och drycker vilket gjorde att dessa luncher alltid överskred vår planerade programtid med god marginal. Men det var det värt.
Dessa minnen växer fram när Giuliana och jag besöker Magliano. Vi stannar till i vinfabriken och hälsar på Bruno, den evige och alltid leende administratören. Det är januari och aktiviteterna är få under vintertiden. Vårt besök är uppskattat och vi passar på att fylla vårt vinförråd. Nestas restaurang är stängd för tillfället så Bruno får framföra vår hälsning och tacka för tider som varit. Magliano Sabina ligger i ide och gemensamt inväntar vi den kommande våren och sommaren.
