”If there was anything that depressed him more than his own cynicism, it was that quite often it still wasn’t as cynical as real life” – T. Pratchett
Under ca två års tid har det debatterats vilt om Covid i de italienska Tv kanalerna. En mängd väl utvalda journalister och s k ”experter” har varit flitigt aktiva med åsikter som tycks haft som huvudsyfte att hålla temperaturen hög i de olika debattprogrammen, väl medvetna om att om de är för ”klolösa” blir programmen för tama för tittarna, som älskar avvikande och ”aggressiva” åsikter, vilket kan betyda minskade tittarsiffror.
Nu har Putin plötsligt jämnat intresset för Covid med marken och all uppmärksamhet har riktats mot ryssarnas obarmhärtiga invasion av Ukraina. I princip samma debattörer, utökat med någon general eller ambassadör, visar sig nu vara lika ”sakkunniga” i krigets allomfattande frågor.
Men någon gång vinklar ett program händelserna på ett annorlunda sätt.
Den kände italienske journalisten och författaren Michele Serra framförde nyligen en monolog, mycket aktuell i dagens läge, som var så intressant att jag tog mig friheten att översätta den och presentera den här på min hemsida:
” Jag är här för att prata med er som apa till apa.
För att förstöra mänskligheten räcker det och blir över med ett femtiotal termonukleära bomber. Familjärt kallat atombomber. Men atombomberna i världen är inte femtio. De är femtontusen.
Frågan är då: om det räcker med femtio atombomber för att utplåna både fiender och vänner, varför har det tillverkats femtontusen?
Ett rationellt svar existerar inte. Inte ens den mest cyniska krigslogiken kan bortförklara ett så idiotiskt slöseri.
Om vi befann oss på en bar skulle jag säga: detta är ett klart bevis att vi, som ras, inte bara är ondskefulla. Vi är även idioter.
Men om det fanns en psykoanalytiker i baren kunde vi gå ett steg längre: hen skulle förklara för oss att en så oproportionerlig ackumulering ( av bomber) är en form av samlande. I psykoanalys studeras samlande inom ämnet perversion.
De mest hårdnackade av samlarna är ryssarna och amerikanarna, de har flera tusen bomber. Därpå följer Kina och Frankrike med ca trehundra var. Amatörer.
Även Indien, Pakistan, England, Israel och Nordkorea har atombomber. Totalt är det nio länder. Demokratier och diktaturer enade i kampen mot sunt förnuft.
Italien innehar inga egna atombomber, men har, låt oss säga, vårdnaden om ett sjuttiotal sådana i Natobaser på vårt territorium. Vi har inte tillverkat dem men vårdar dem som om de vore våra barn.
Inom internationell rätt är det många vapen som är förbjudna. Det är biologiska vapen, kemiska vapen, landminor, klusterbomber. Sen vet man att de används iallafall men åtminstone är det formellt förbjudet.
Atombomben däremot, nej. Den tillhör inte de förbjudna vapnen.
FN har ända sedan dess födelse försökt att förbjuda bomben, även så sent som för några få år sedan, 2016.
Vilka är de 37 länder som 2016 röstade emot nedrustning av atombomber? Det är så banalt att jag nästan skäms att berätta det: det är de länder som har atombomber, samt deras militärt allierade.
Inklusive Italien som år 2016 röstade mot det internationella förslaget för förbud.
År 1955 skrev Albert Einstein och Bertrand Russel en vädjan om nedrustning underskrivet av ett tiotal Nobel pristagare. De skrev: ”vi ber er att, om ni kan, lägga åt sidan era synpunkter och helt enkelt begrunda det faktum att ni är medlemmar av en biologisk art som riskerar att utplåna sig själv”.
Det djärvaste, mest utopiska i den mening ni just läst är användandet av ordet ”begrunda”. Jag tror inte det ordet befinner sig inom vårt räckhåll”.
Teckningar: Roland Ekström
