“There is a saying in Tibetan, ‘Tragedy should be utilized as a source of strength.’No matter what sort of difficulties, how painful experience is, if we lose our hope, that’s our real disaster.” ― Dalai Lama
Påsken infinner sig även i år och med den vår traditionella önskan om en glad påsk!
Jag har aldrig tidigare känt svårigheter att tillönska mina medmänniskor glädje och lycka i livet men i år tar det på något sätt emot. Inte för att jag missunnar någon lycka och glädje, men konflikten i Ukraina och det lidande som så många medmänniskor utsätts för fördunklar det verkliga budskapet och får hälsningen att endast klinga som en, visserligen traditionell men tom fras.
Jag vet, det är inte första gången människor lider på grund av krig och våldsamheter på denna vår förunderliga jord. Det har tyvärr visat sig under historiens gång vara människans ”självklara” lösning på konflikter och djupa meningsskiljaktigheter.
Och vårt intellekt har dessutom försett människan med förmågan att lyfta sig över djurrikets naturliga tillgångar till fysisk styrka och tillgodogöra sig medel som snabbt förvandlar fiender till ”jord och aska”.
Men samtidigt är jag medveten om att vi måste undvika att bli offer för djupsinniga, negativa tankar och förlora förmågan att finna kraft i de många ljusglimtar som dagligen ger sig tillkänna i våra liv. Det är trots allt endast de positiva tankarna som kan erbjuda positiva förändringar och vi behöver inte vara lärda filosofer för att lyckas med detta.
Detta får mig att minnas Carl Antons välkända text:
” Jag lät alla mina maskrosor finnas
Fast jag vet att de kallas ogräs och bör rotas ut
Men det är så skönt att sitta och minnas
Små solar i gräset, när sommarn är slut…”
I en del av det italienska påskfirandet har en påskkaka i form av en duva ( colomba) en framträdande plats. Ursprunget är norditalienskt från 1930 talet och är en populär gåva tillsammans med eller istället för det klassiska påskägget. Personligen ser jag den framförallt som en fredsduva i kakform innan den deformeras och förtärs tillsammans med en läskande prosecco. Men bilden av duvan lever kvar i minnet.
Under påskhelgen lämnar italienarna gärna städerna och söker sig ut på landsbygden. Det finns tydligen ett starkt behov att bryta vardagsrutiner och söka miljöbyte, att träffa släkt och vänner.
Vårt sommartorp vid Turanosjön brukar ingå i vårt påskfirande. I år har tyvärr sjön till oroande stor del ändrat utseende. Avsaknaden av snö och regn under gångna vintern och den pågående våren har sänkt vattenståndet till katastrofal nivå vilket bl a medfört att sjöns fiskrike är i fara. Larm har därför gått och den imponerande dammen, byggd under 1930 talet för att utvinna elkraft ur vattenflödet, får nu tillsvidare nöja sig med att hålla det kvarvarande vattnet på plats tills naturen förhoppnings fyller på den vätska som saknas, tills normal nivå uppnås igen. Vår önskan om regn har aldrig varit större än i år.
Påsken, som i första hand är en religiös helg, är mycket påtaglig i det italienska samhället. La ”Via Crucis” processioner under långfredagen, med deltagare i alla åldrar, genomförs i städer och byar runt om i landet så som det alltid gjorts under historiens gång. Tiden tycks stå stilla och människor deltager fortfarande med stor övertygelse och inlevelse.
Den traditionella hälsningen har definitivt ett positivt budskap som alltid är, trots krig och katastrofer, eller kanske just därför, av särskilt stor betydelse. Den önskar mänskligheten pånyttfödelse, förnyelse, nyskapande. Den är definitivt en fredens budskap!
Giuliana och jag önskar därför alla våra medmänniskor på denna jord en omtänksam GLAD PÅSK!
