“Whatever you decide to do, make sure it makes you happy.” – Paulo Coelho
Värmen som slutet av maj månad erbjöd i år var flera streck över det vi kan kalla normal. Med det normala menar jag då en vänskaplig dagstemperatur på ca +25. Vid månadsskiftet maj- juni, påtvingades vi istället en ”högsommartemperatur” på +34 grader, det som vi i allmänhet erbjuds under månaderna juli-augusti. Vi väljer spontant att undvika frågan om vad som väntar oss under resten av sommaren.
Med väderutsikterna i tankarna bestämde vi oss därför i rekordfart att ta oss några dagars semester på den italienska västkusten, närmare bestämt ”la costa del Cilento”, sydost om Salerno, ca 35 mils avstånd från Rom. Det faktum att havsluften spontant sänker temperaturen några grader och erbjuder fläktande vindar gav oss önskad inspiration.
Efter en djuplodande kontroll på internet ringade vi snabbt in vårt resmål; Staden Acciaroli, en liten ort på den vackra ”Cilentokusten”. Orten har sedan flera år erhåller certifikat för miljörespekt och rena sandstränder tillsammans med den mer berömda grannkommunen Pioppi som finns med på UNESCOs lista ”Mediterranean diet.”
Ett mycket gott skäl till valet av resmål var även närheten till de berömda arkeologiska reservaten Paestum och Velia, platser vi länge tänkt oss besöka men som vi inte tidigare lyckats pricka in i våra färdplaner.
Paestum grundandes av grekerna ca 600 f. Kr som gav staden namnet Poseidonia. Orten nådde sin blomstring som handels- och hamnstad under senare hälften av 500 f.Kr. Posseidonia erövrades sedan av “italico” befolkningen Lucani för att senare tas i besittning av Romarna vilka ändrade namnet till Paestum.
Paestum är framförallt berömt för de två templen ”tempio di Nettuno” och “la basilica.” De är bland de bäst bevarade grekiska templen i världen.
En känsla av historisk betydelse fyllde kroppen från fötterna upp till hjärnan under vandringen i området. Vid närmandet till de historiska templen upplevdes deras storhet oerhört imponerande, både fysiskt och psykiskt.
Det var inte många turister närvarande denna tid på eftermiddagen under den gassande solen men olika främmande språk gjorde sig trots allt gällande.
Efter besöket och en sen lunch fortsatte vår resa utmed en slingrig kustväg med ett blänkande hav på vår högra sida och sprakande, färggranna blomsterkompositioner och intressanta sevärdheter till vänster fram till vårt mål, Acciaroli och Hotel la Pianeta.
Vi gjorde oss snabbt hemmastadda på det imponerande, bekväma hotellet för att sedan ta oss en titt på den tillhörande sevärda trädgården.
Hotellet presenterade sig som en riktig ” femtaggare” med allt man kunde önska sig.
Den ljusockra sandstranden visade sig hålla vad som lovats liksom den lilla staden med alla båtarna i hamnen. Fördelen med lågsäsong är att det finns plats att sätta ner fötterna eller rumpan var man vill. Ortens små gränder erbjöd gott om utrymme och barernas, restaurangernas och butikernas personal hade ännu inte hunnit tröttna på vimsiga turister. Leenden och artigheter tillhörde allmänt gods.
De otaliga restaurangerna försåg kvarteren med aptitretande dofter. Onödigt att beskriva den alltigenom goda gastronomiska kvaliteten, till 80% fiskspecialiteter. Den napolitanska pizzan är världsberömd och just här fick vi smaka en prisbelönt pizzabagares skapelser.
Den antika staden Elea, eller Velia som den numera heter, grundades under senare hälften av 600 f.Kr av greker på flykt från persiska angripare i vad som idag är Turkiet. Under 500 f. Kr blomstrade staden och hade senare ett mycket gott förhållande med Rom. 88 f. Kr blev staden romersk med namnet Velia men med speciellt tillstånd att behålla det grekiska språket.
Det behövdes bekväma skor och uthållighet att besöka dessa historiska platser. Utgrävningarna fortsätter än i dag och nya fynd gör sig ständigt närvarande. Tanken på hur väl utvecklade människorna var som levde på dessa platser för 2.500 år sedan ger en hissnande känsla. Hantverk och freskomålningar, framförallt i funna gravar, bevisar deras starkt utvecklade kreativa förmågor och sensibilitet för skönhet.
Dagarna på stranden gav vad som var utlovat. Hotellets välskötta strand med tillhörande bar erbjöd den sol och svalka vi sökte. Det var med viss vemod vi satte oss i bilen och styrde norröver igen. ”La costa del Cilento” kan vi varmt rekommendera till intresserade svenska resenärer som söker kulturella och gastronomiska upplevelser och avkoppling i solig, vacker och välskött miljö.
Arrivederci Cilento, vi ses nog snart igen.
