En helg i slutet av januari.
Snacka om kontraster. Under lördagen blev det den ”kaotiska” huvudstaden när vi hälsade på en kär vän sedan vår första tid som nyinflyttade till Rom. Söndagen valde vi istället lugnet på den italienska ”vischan”. Två olika sidor av samma medalj.
”Fårtrafik”
Att besöka kära vänner i den italienska huvudstaden är naturligtvis trevligt men bjuder obevekligen på icke oanade stressmoment. De kan bo hur bra som helst men den hysteriska jakten på parkeringsplatser inte alltför långt från deras sympatiska boplats blir till ett smärtsamt huvudbry. Visserligen älskar vi att promenera men det finns gränser.
Till detta tillkommer den sedvanligt odisciplinerade karaktären hos romerska bilägare att parkera som det behagar och gärna i dubbla filer. Något man måste ta i beräkning för att slippa bli instängd av någon liknande buse när man väl vill lämna platsen, helst på gott humör.
Mitt foto på fåren får på något tvivelaktigt sätt illustrera det ovannämnda.
Inte denna bil men snarlik.
När Giuliana och jag 1982 anlände till Rom med vårt flyttlass som rymdes i en liten, visserligen till bristningsgränsen fylld Citroën, väntade oss en möblerad trea i ett mycket vältrafikerat område och där började våra erfarenheter av romarnas parkeringsfilosofi = anarkism. Detta var ett av många skäl som fick oss att efter 6 månader fly storstan till ” vischan” på lagom avstånd.
”Turano i januarisol”
I slutet av januari, om allt är normalt, ska det vara kallt även i våra trakter. Men så är det inte längre. Temperaturer mellan +15 – +18 grader är numera allt annat än ovanligt. Så även denna helg. Klarblå himmel med en sympatiskt gassande sol som lockade alla italienare utomhus, gärna ut på ”vischan”. Vårt sommarhus i Turano fick därför ett kort besök under söndagsmorgonen.
Casaprota, foto från vår parkeringsplats.
Men vårt utflyktsmål var egentligen den lilla orten Casaprota som arrangerade en traditionell ”sagra”, bruschettafestival. Vi var inte speciellt sugna på olivoljeindränkt rostat bröd men vännen Gianni Turina lockade oss med en konstutställning i samband med festen.
I Italien gäller ett orubbat faktum: om mat ingår i ett kulturarrangemang så kommer det alltid mycket folk. Oavsett kulturintresse! Så även denna gång.
I Rom hade vi tvingats parkera på ett allt annat än önskvärt avstånd. Detta repeterades även idag.
Casaprota har en befolkning på ca 650 invånare men nu fyllde ytterligare ett tusental hungriga italienare ortens lilla centrum och med sina bilar parkerade utmed den drygt kilometerlånga infarten.
Förväntansfull matkö.
På Casaprotas centrala huvudgata ringlade sig en ca 300 meter lång kö av människor i tredubbla filer i vår motsatta riktning med små nummerlappar i händerna. Snart förstod vi att de tillhörde “de hungrigas skara”.
fortsatt förväntansfull matkö.
Framför köns början reste sig en ”kioskliknande” träbyggnad från vilken aptitretande dofter spred sig i grannskapet vilket övertygade ytterligare en stor skara hungriga att ställa sig i en annan intilliggande kö för att där betala 15€ och därmed få sin nummerlapp för att på så sätt förlänga den redan så långa matkön. Mellan kön och “kiosken” stod två ansvarsfulla vakter med funktionen att slussa fram två matgäster åt gången för att få sin del av utbudet. Måltiden kunde sedan konsumeras på stående fot eller vid de bord som stod utspridda i området.
Genom att ta oss ännu en titt på de båda köernas omfång av ”svältande” människor bestämde vi oss för att avstå från maten och söka efter Giannis utställning.
Något ”splittrad” musikkår.
Den lilla piazzan framför kyrkan hade intagits av en musikkår som med sina musikanter i alla åldrar skapade en glad, högljudd stämning.
Stolta dansare på besök från Sardinien
Under vårt sökande passerade vi en gästande folkdansgrupp från Sardinien som vi bad att få fotografera. Två manliga deltagare ställde sig gladeligen till förfogande.
konstnärskollegan Gianni Turina till höger.
Snart nog dök konstnären upp efter att ha inmundigat sin lunch och det blev ett välkommet foto tillsammans framför hans kreativa och färgrika utställning.
Det blev ingen lunch för oss i Casaprota som istället intogs i hemmets lugna vrå någon timme senare.
Entré till Sacropante art gallery. Många mysiga restauranger på samma gata.
Restips!
Om ni reser till Rom under April är ni välkomna att besöka min utställning i mysig galleri/barmiljö:
”TIMELESS” konstutställning med Roland Ekström
Plats: Sacripante Art Gallery, via Panisperna 55, Rom.
Datum: 5 – 21 April 2024
Öppettider: Vardagar 12 – 24. Helg 12 – 02.
Återkommer framöver med mer detaljer om utställningen.
